När jag var
barn fick man lära sig att äta långsamt och att det var bättre att ta sig tid
med ett skolarbete än att hafsa för att bli färdig snabbt. Idag ser det
annorlunda ut. Elever som jobbar långsamt, klär på sig långsamt och äter
långsamt betraktas som problematiska eftersom deras avsaknad av tempo rimmar
illa med samhällets rådande värderingar där man ska prestera så mycket som möjligt på så kort
tid som möjligt för att ge vissa så mycket pengar som möjligt.
Nu finns det som
väl är motkrafter i tiden. Faktum är att det numera finns en världsvid rörelse
som vänder sig emot det accelererande hastighetssamhället – The Slow Movement.
Jag rekommenderar särskilt boken ”In praise of slow”
av Carl Honoré som säger. "It
is a cultural revolution against the notion that faster is always better. The
Slow philosophy is not about doing everything at a snail’s pace. It’s about
seeking to do everything at the right speed. Savoring the hours and minutes
rather than just counting them. Doing everything as well as possible, instead
of as fast as possible. It’s about quality over quantity in everything from
work to food to parenting."
Även Owe
Wikström har utvecklat en del av detta i sin bok ”Långsamhetens lov”. Och det
är verkligen viktigt att lyfta fram det eftertänksamma klurandet och det livstempo som ger kvalitet.
Barn borde
inte tvingas lära sig jobba effektivt. Barn borde lära sig tålamod och att det
inte finns några genvägar. I en tid där man blir stjärna över en natt i Idol, där
man tar sms-lån och fettsuger sig till trivselvikten, så är det värderingar av
målmedvetet långsamt gnet och kvalitet som borde premieras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar