De demokratiska komplikationerna vid långt maktinnehav

Kommunalråd Roland Åkesson (Centerpartiet) har bestämt sig för att ännu en gång kandidera till kommunalrådsposten i nästa val efter 28 år vid makten. Åkesson anser inte att det är ett demokratiskt problem, utan hänvisar som så många gånger förr till väljarna. Varför vägrar Roland Åkesson problematisera frågan om långt maktinnehav när det finns hur mycket forskning som helst som belyser frågan? Varför denna anti-intellektuella framtoning?

Varför har man i många länder begränsat den tid en president eller lokal makthavare kan sitta vid makten? Jo, därför att forskningen visar att det uppstår demokratiska komplikationer vid långt maktinnehav, även om man är folkvald. Demokrati består ju av så många fler dimensioner än fria val med jämna mellanrum. Åkesson gör det således för enkelt för sig när han vägrar problematisera sitt långa maktinnehav.

Med tiden ökar risken att partiets intresse blir liktydigt med kommunens/landets. Ett parti som sitter länge vid makten bygger upp strukturer som motverkar öppenhet och fria samtal. Man brukar tala om tystnadens kultur. Vi kan se flera exempel på detta i Mönsterås – alltifrån hur man inte diarieför alla kritiska brev till informella beslutsgångar och påtryckningar på föreningslivet. Lägg därtill att obekväma kommunalanställda straffas internt genom omplaceringar eller att de får sluta då det plötsligt uppstått ”brist på arbetsuppgifter”. 

Roland Åkesson hade kunnat göra något annat än att bara köra på och förenklat hänvisa till väljarna. Han hade kunnat fatta ett eget beslut och ta demokratiskt ansvar utifrån den forskning som visar på de demokratiska problem som nästan alltid uppstår vid långt maktinnehav. Det hade kommunalrådet vunnit mycket respekt för, samtidigt som han hade kunnat avtackas för lång och trogen tjänst.