En ny årgång av den anrika tidskriften Stranda har kommit. |
Anrik tidskrift
Stranda Hembygdsförening har sedan 1927 gett ut den anrika tidskriften
Stranda – vilket man får säga är en utomordentlig kulturell insats. Under årens lopp har tidskriften uppvisat en
stor tematisk bredd och som skribenter har man anlitat både duktiga lokala
hembygdsforskare och akademiskt skolade vetenskapsmän. Kombinationen av detaljrik
lokalkännedom och vetenskaplig stringens har gett tidskriften en unik spänst. Och
nu har det blivit dags att presentera ännu en årgång.
Levnadsöden
Vissa år har skriften haft specifika teman. Jag vet inte hur medvetna årets teman är, men man fokuserar dels intressanta levnadsöden, dels skärgård och sjöfart. Levnadsöden är förstås intressanta för människornas egen skull, men också tacksamma att använda i pedagogiskt syfte om man vill belysa ett samhälle eller en viss epok. Personhistoria ger ofta goda möjligheter att förstå människan i samspel med ett större sammanhang.
De människor vi här får möta är verkligen intressanta. Min
klasskamrat från grundskolan, Irene Svenonius, skriver initierat och engagerat om
Vållö och hur människornas villkor i skärgården har förändrats under historiens
gång fram till idag. I en tänkvärd artikel beskriver hon ett stycke
skärgårdskultur som idag är hotad. Vissa år har skriften haft specifika teman. Jag vet inte hur medvetna årets teman är, men man fokuserar dels intressanta levnadsöden, dels skärgård och sjöfart. Levnadsöden är förstås intressanta för människornas egen skull, men också tacksamma att använda i pedagogiskt syfte om man vill belysa ett samhälle eller en viss epok. Personhistoria ger ofta goda möjligheter att förstå människan i samspel med ett större sammanhang.
Vi får vidare möta hembygdsvännen och läraren Thure Räfsgård
som med mycket värme och humor berättar om sitt intressanta liv. Jag inser att
jag gick miste om något värdefullt som aldrig hade Thure som lärare.
Därefter får vi läsa om torparpojken Enok Andersson från
Jönsö utanför Mönsterås som på 1800-talet emigrerade till Australien under
mycket dramatiska omständigheter. Emigrationen till Australien är en ibland
bortglömd del av den svenska emigrationshistorien. För denna artikel står jag
och Enok Anderssons sonson Per-Enoch Andersson.
I skriften får vi också via den 100-årige Gunnar Lundgren,
möta den i Mönsterås välkända familj av snickare, snidare och konstnärer som han
kom ifrån.
Avslutningsvis publiceras en berättelse som bygger på sjömannen
Herbert Setterståls dagboksanteckningar åren 1903-1911 och som ger en
detaljerad inblick i hur sjömännens liv kunde se ut vid denna tid.
Det blir många fascinerande människoöden vi får möta, och
har man det som tema så fungerar det utmärkt. Det jag ibland möjligtvis kan
sakna är de historiska sammanhang som människorna verkade i. Människor lever
aldrig i ett vakuum. Likaså hade det varit trevligt om man tagit upp
traditionen från äldre årgångar och publicerat en artikel med ny forskning om
Mönsteråsbygden för att få den där spänstiga mixen. Men som helhet är det
fantastiskt intressant läsning som härmed rekommenderas å det bästa.
1 kommentar:
Jag hade den utomordenliga turen att har Ture Räfsgård som min lärare från trean till och med sexan. Jag har mycket fina minnen från denna tid, som vi tillbringade i det gamla ålderdomshemmet i Mölstad. I synnerhet vår lärares iscensättande av slaget vi Narva ligger kvar i minnet. Sedan marscherade vi runt på skolgården för att symbolisera karolinernas marsch, och eftersom jag hade en trenchcoat, som i någon mån påminde om karolinernas uniform, så fick jag äran att gå främst i ledet! Hade vi haft fler av denna typ av lärare, stränga, men med förmåga att se den enskilde eleven, så hade vi inte haft dagen skoldebatt!
Skicka en kommentar