10 februari 2014

Intressanta levnadsöden i nya Stranda


En ny årgång av den anrika tidskriften Stranda har kommit.
Anrik tidskrift
Stranda Hembygdsförening har sedan 1927 gett ut den anrika tidskriften Stranda – vilket man får säga är en utomordentlig kulturell insats.  Under årens lopp har tidskriften uppvisat en stor tematisk bredd och som skribenter har man anlitat både duktiga lokala hembygdsforskare och akademiskt skolade vetenskapsmän. Kombinationen av detaljrik lokalkännedom och vetenskaplig stringens har gett tidskriften en unik spänst. Och nu har det blivit dags att presentera ännu en årgång.

Levnadsöden
Vissa år har skriften haft specifika teman. Jag vet inte hur medvetna årets teman är, men man fokuserar dels intressanta levnadsöden, dels skärgård och sjöfart. Levnadsöden är förstås intressanta för människornas egen skull, men också tacksamma att använda i pedagogiskt syfte om man vill belysa ett samhälle eller en viss epok. Personhistoria ger ofta goda möjligheter att förstå människan i samspel med ett större sammanhang.
De människor vi här får möta är verkligen intressanta. Min klasskamrat från grundskolan, Irene Svenonius, skriver initierat och engagerat om Vållö och hur människornas villkor i skärgården har förändrats under historiens gång fram till idag. I en tänkvärd artikel beskriver hon ett stycke skärgårdskultur som idag är hotad.

Vi får vidare möta hembygdsvännen och läraren Thure Räfsgård som med mycket värme och humor berättar om sitt intressanta liv. Jag inser att jag gick miste om något värdefullt som aldrig hade Thure som lärare.
Därefter får vi läsa om torparpojken Enok Andersson från Jönsö utanför Mönsterås som på 1800-talet emigrerade till Australien under mycket dramatiska omständigheter. Emigrationen till Australien är en ibland bortglömd del av den svenska emigrationshistorien. För denna artikel står jag och Enok Anderssons sonson Per-Enoch Andersson.

I skriften får vi också via den 100-årige Gunnar Lundgren, möta den i Mönsterås välkända familj av snickare, snidare och konstnärer som han kom ifrån.
Avslutningsvis publiceras en berättelse som bygger på sjömannen Herbert Setterståls dagboksanteckningar åren 1903-1911 och som ger en detaljerad inblick i hur sjömännens liv kunde se ut vid denna tid.

Det blir många fascinerande människoöden vi får möta, och har man det som tema så fungerar det utmärkt. Det jag ibland möjligtvis kan sakna är de historiska sammanhang som människorna verkade i. Människor lever aldrig i ett vakuum. Likaså hade det varit trevligt om man tagit upp traditionen från äldre årgångar och publicerat en artikel med ny forskning om Mönsteråsbygden för att få den där spänstiga mixen. Men som helhet är det fantastiskt intressant läsning som härmed rekommenderas å det bästa.

1 kommentar:

Unknown sa...

Jag hade den utomordenliga turen att har Ture Räfsgård som min lärare från trean till och med sexan. Jag har mycket fina minnen från denna tid, som vi tillbringade i det gamla ålderdomshemmet i Mölstad. I synnerhet vår lärares iscensättande av slaget vi Narva ligger kvar i minnet. Sedan marscherade vi runt på skolgården för att symbolisera karolinernas marsch, och eftersom jag hade en trenchcoat, som i någon mån påminde om karolinernas uniform, så fick jag äran att gå främst i ledet! Hade vi haft fler av denna typ av lärare, stränga, men med förmåga att se den enskilde eleven, så hade vi inte haft dagen skoldebatt!