Intressanta levnadsöden i nya Stranda

En ny årgång av den anrika tidskriften Stranda har kommit.

Anrik tidskrift

Stranda Hembygdsförening har sedan 1927 gett ut den anrika tidskriften Stranda – vilket man får säga är en utomordentlig kulturell insats.  Under årens lopp har tidskriften uppvisat en stor tematisk bredd och som skribenter har man anlitat både duktiga lokala hembygdsforskare och akademiskt skolade vetenskapsmän. Kombinationen av detaljrik lokalkännedom och vetenskaplig stringens har gett tidskriften en unik spänst. Och nu har det blivit dags att presentera ännu en årgång.

Levnadsöden
Vissa år har skriften haft specifika teman. Jag vet inte hur medvetna årets teman är, men man fokuserar dels intressanta levnadsöden, dels skärgård och sjöfart. Levnadsöden är förstås intressanta för människornas egen skull, men också tacksamma att använda i pedagogiskt syfte om man vill belysa ett samhälle eller en viss epok. Personhistoria ger ofta goda möjligheter att förstå människan i samspel med ett större sammanhang.

De människor vi här får möta är verkligen intressanta. Min klasskamrat från grundskolan, Irene Svenonius, skriver initierat och engagerat om Vållö och hur människornas villkor i skärgården har förändrats under historiens gång fram till idag. I en tänkvärd artikel beskriver hon ett stycke skärgårdskultur som idag är hotad.

Vi får vidare möta hembygdsvännen och läraren Thure Räfsgård som med mycket värme och humor berättar om sitt intressanta liv. Jag inser att jag gick miste om något värdefullt som aldrig hade Thure som lärare.

Därefter får vi läsa om torparpojken Enok Andersson från Jönsö utanför Mönsterås som på 1800-talet emigrerade till Australien under mycket dramatiska omständigheter. Emigrationen till Australien är en ibland bortglömd del av den svenska emigrationshistorien. För denna artikel står jag och Enok Anderssons sonson Per-Enoch Andersson.

I skriften får vi också via den 100-årige Gunnar Lundgren, möta den i Mönsterås välkända familj av snickare, snidare och konstnärer som han kom ifrån.

Avslutningsvis publiceras en berättelse som bygger på sjömannen Herbert Setterståls dagboksanteckningar åren 1903-1911 och som ger en detaljerad inblick i hur sjömännens liv kunde se ut vid denna tid.

Det blir många fascinerande människoöden vi får möta, och har man det som tema så fungerar det utmärkt. Det jag ibland möjligtvis kan sakna är de historiska sammanhang som människorna verkade i. Människor lever aldrig i ett vakuum. Likaså hade det varit trevligt om man tagit upp traditionen från äldre årgångar och publicerat en artikel med ny forskning om Mönsteråsbygden för att få den där spänstiga mixen. Men som helhet är det fantastiskt intressant läsning som härmed rekommenderas å det bästa.

Viktor O Lund – den stora behållningen i årets Stranda

Ny årgång av Stranda
Det är lite festligt varje gång årsboken Stranda från Stranda hembygdsförening kommer och i dagarna är det dags för årgång 85-86. Första skriften kom redan 1927 och jag tror jag har så gott som varje årgång i bokhyllan. Många intressanta ämnen har avhandlats genom åren. De första årtiondena var professor Ivar Modéer redaktör och han stod förstås som garant för en mycket hög kvalitet, samtidigt som man genom honom hade en man vid forskningsfronten. Möjligen kunde språket ibland vara något introvert. Idag har skriften breddats och hittar ofta en bra balans mellan det trevliga och den goda standarden, men saknar ibland den riktigt rykande nya forskningen. Gapet mellan den svenska hembygdsrörelsen och akademin finns kanske i någon mån kvar.

Inte engagerad

Eftersom jag inte sitter i redaktionskommittén och redaktionen har valt att inte engagera mig som författare eller sakkunnig, så är jag fri att skriva några rader om innehållet. Visserligen är jag medskyldig till att Viktor Lund är med som skribent, men i övrigt är jag inte involverad i årsboken. Jo, jag räddade den från några tekniska fadäser på slutet.

Stece

Årets bok domineras av Industrifjädrar/Stece – en industri som etablerades i Mönsterås 1951 och som genom en oerhört snabb expansion med tiden kom att sysselsätta över 400 arbetare.

Temat tycker jag är mycket intressant och artiklarna utgör en gedigen fin dokumentation av företagets första tjugo år i Mönsterås speglat genom några av företagets ledande gestalter. Redaktionen har låtit flera av firmans pionjärer berätta vilket ger historien en personlig dimension. Vi får här en unik inblick i den enorma framtidstro och pionjäranda som rådde i efterkrigstidens Sverige och kanske särskilt i Mönsterås.

Viktiga perspektiv saknas

Men eftersom det bara är män i ledande positioner som medverkar så blir det vissa upprepningar eftersom de fokuserar på samma saker och verkar ha upplevt företaget på samma sätt. Kanske kunde man istället ha tagit med en arbetare från golvet och en kvinnlig sekreterare för att få med andra perspektiv. Eller varför inte en av alla de kvinnor som satt hemma och bockade fjädrar. Både arbetare och sekreterare är ju i livet. Här går vi miste om perspektiv som hade gett en fylligare bild.

Viktor O Lund medverkar
Särskilt roligt är det förstås att Mönsterås starke man från denna tid medverkar som skribent – f.d. kommunalkamrer och kommundirektör Viktor O Lund, 92 år. Viktor O Lunds första 15 år var ju en enda stor framgångssaga och det var inte minst genom hans personliga driftighet som Mönsterås expanderade så snabbt under denna tid. De sista åren blev mindre lyckosamma och kantades av skandaler. Men att Lund nu väljer att skriva känns som ett fint sätt att sluta cirkeln och ge Mönsterås en försonande hälsning. Även om det han skriver är harmlöst och inte går in på de mest spännande delarna av hans tjänstgöring, så är Viktor Lunds artikel tveklöst bokens stora behållning som redan har gett den kultstatus.

I övrigt innehåller boken en intressant gedigen artikel om Mönsterås posthistoria, ett par artiklar om intressanta yrkesliv och en tillbakablick på hur nyhetssidorna såg ut för 50 år sedan.

Forskningsfronten saknas
Det som möjligtvis saknas är alltså en artikel från forskningsfronten. Jag vet ju att det finns ett och annat nytt om bygdens historia, exempelvis från Oknebäck, som förtjänar att publiceras.

Årsboken utgör dock som helhet ett värdefullt bidrag till kunskaper om bygdens historia. Språket är lättläst och vårdat, även om det finns en hel del korrekturfel som kunde ha avhjälpts, om man hade engagerat en av bygdens skickligaste professionella korrekturläsare som avvisades när han erbjöd sina tjänster utan kostnad. Synd.

Inte tjänstefel
Det är förstås inte tjänstefel av redaktionen att inte anlita en historiker och en professionell korrekturläsare som man har haft i sin närhet under två års tid. Boken blev bra utan oss, men hade blivit bättre med mer brainstorming.

Bildmaterialet är väl valt. Stranda hembygdsförenings årsbok rekommenderas härmed å det bästa.

Förbered er på nästa årgång av Stranda

En unik årgång
Stranda Hembygdsförenings tidskrift Stranda har jag skrivit om tidigare (se även här), men jag vill redan nu förbereda Mönsteråsvänner på nästa årgång som blir en av de mer unika i tidskriftens historia. Jag har ju lite inside information, men tänker inte avslöja vad det är, utan det får förbli en hemlighet fram till att den släpps.

Under Ivar Modéers redaktörskap

Under mer än 30 år fram till 1960 så var ju professor Ivar Modéer huvudredaktör, vilket borgade för en väldigt god vetenskaplig kvalitet. Tidskriften hamnade i en kris på 1960-talet efter Modéers bortgång, men hämtade sig sedan när Erik Nelsson skrev ner sina Mönsteråsminnen i två årgångar. Det var ju lite annorlunda jämfört med de äldre artiklarna, men en viktig kulturgärning.

Att hitta balansen
Under 1970- och 1980-talet blev tidskriften kanske något mera lättsam, men många artiklar höll god klass och man täckte vanligtvis ämnen som inte hade behandlats tidigare. Det senaste årtiondet finns det dom som menar att den har blivit lite för trevlig på den vetenskapliga kvaliténs bekostnad. Eftersom jag jobbar på föreningen så har jag ingen offentlig åsikt om det och jag ingår inte i redaktionen så jag har inget att försvara, men den sortens synpunkter ska man ta på allvar, även om varje årgång är en höjdpunkt för mig. Det är inte alltid helt lätt att hitta en bra balans. Det bästa är väl om man kan kombinera ny forskning och vetenskapligt hög kvalitet med lite mer lättsamma avsnitt. De genuint historiskt intresserade måste få känna att tidskriften är spänstig och vid forskningsfronten, samtidigt som det finns mindre intresserade stödmedlemmar som kanske tycker det är roligast med små utdrag från gamla tiders lokalpress.

Unik artikel

För egen del kan jag bara försöka bedriva lobbyverksamhet. Jag la ett gott ord för en viktig artikel om bygdens äldre historia som en arkeolog skrivit, men den fick tyvärr inte plats i nästa årgång. Lite synd faktiskt eftersom det handlar om ny forskning om bygden. Däremot får man väl säga att jag är delaktig i en annan del som alltså kommer att göra årgången helt unik – kanske inte från vetenskaplig synvinkel, men från en mänsklig aspekt.  Nå, den största äran tillfaller en annan person i föreningen som inte gav upp när jag i princip hade gett upp idén. Men jag var med i början och etablerade en bra kontakt som sedermera ledde fram till en lyckosam lösning och en unik artikel i nästa årgång av Stranda. Tidskriften ingår ju i medlemskapet, men kan också köpas separat. Den brukar väl komma i början av året om jag minns rätt.

Nya årgången av Stranda har kommit

Den nya årgången av Stranda Hembygdsförenings tidskrift Stranda har kommit och anländer till alla medlemmar vilken dag som helst. (tidskriften ingår i medlemskapet) Jag förmodar att den snart även kan köpas i Mönsterås bokhandel. Eftersom jag själv råkar medverka med en mindre artikel så kan jag inte recensera den, utan informerar bara om att den som vanligt innehåller många intressanta artiklar om vår bygd.