Varför är du besviken på Pingstkyrkan?

Någon undrade varför jag uttryckte besvikelse för att så få i den frikyrka (Pingstkyrkan) jag tillhör har visat intresse för min nya bok. Människor är förstås fria att visa hur lite intresse de behagar, men ändå är det inte så konstigt. Pingstkyrkan har varit en del av min andliga familj sedan jag var sex år, så det ligger djupare än en bok. Den som läser mina memoarer kommer att förstå varför, och just därför borde Pingstkyrkans folk läsa den.

I mina memoarer beskriver jag hur jag upplevde min uppväxt i den församlingen. Hur det trots många trevliga människor kunde bli så fel. Hur livet begränsades, hur allt roligt blev synd, hur min person blev fel och skulle stöpas om till en tungomålstalande evangelist.

Som vuxen har ingen i församlingen velat prata igenom det som hände. Det ska man liksom inte re i. Då ska man inte heller bli förundrad över att jag måste behandla det i memoarerna. Och lika lite som någon på djupet respekterade mig som människa som barn, lika lite bryr sig de flesta där idag. Många där är givetvis trevliga och hälsar och pratar med mig, medan andra byter sida på gatan när de ser mig. Om jag nu inte går där särskilt ofta längre, så borde de kanske fråga sig varför. Jesus sökte upp de får som gått bort från flocken. Ingen har sökt upp mig.

Min fru och jag gjorde att ärligt försök att komma med i gemenskapen där när vi flyttade till Mönsterås, men på kaffet efter gudstjänsten fick vi oftast sitta för oss själva.

Församlingen har också några få medlemmar som har en unken syn på invandrare, och bara det är ett tillräckligt skäl för att vandra vidare. Herren accepterar inte den rötan. Och jag kommer att vandra vidare med sorg. Jag älskar mina syskon med en kärlek som går djupare än min besvikelse.

Nu har jag även teologiska skäl till varför jag bör söka mig till en annan del av Kristi kropp, men det hade varit skönt att ha klarat upp allt innan jag går vidare. Jag har allvarligt börjat överväga att göra en Ulf Ekman, dvs konvertera till den Katolska kyrkan. Den har utrymme för flera personligheter, samtidigt som den är teologiskt rikare, vilket ytterst sett ger mer glädje i gudsrelationen och mer inspiration att betjäna. Jag har i alla fall börjat undersöka möjligheterna.