Allsång på torget

Det var trångt och publikrekord. Bortåt 3000 skulle jag tro.

Jag har egentligen slutat skriva artiklar om lokala evenemang, men får väl i alla fall nämna allsången på torget. Visserligen tyckte jag det var lite sämre tryck i ljudet i år, men man får kanske inte vrida på förstärkarna hur mycket som helst. Hur som helst – underhållningsfaktorn var hög.

80-talsnostalgi
Allsången försöker ju kombinera nostalgi med en mer aktuell artist och så några lokalt förankrade. Det är en bra tanke. Vi som växte upp på 1970- och 1980-talen fick vår dos av Dan Hylander och inte minst Lili och Susie. De är gud bevars inget jag skulle orka bry mig om på skiva, men live fungerar det och blir lite småkul trots att det i grund och botten är tradig gubbrock respektive 80-talets värsta avarter av hitlistornas intetsägande glamour. Det blev rent av en surrealistisk känsla när Lili och Susie plötsligt snuddade mig när de gled förbi vid torgpumpen på väg mot scenen i svarta dräkter och extremt mycket smink. Allsången när den är som bäst. Systrarna verkar sympatiska och jag har faktiskt sett dem live en gång i Åseda på 80-talet.

Årets aktuelle artist var David Lindgren och han visade upp en fin stämma och eftersom publiken kände igen låtarna så verkade det gå hem, även om han förstås inte slår Pernilla Wahlgrens status i dessa sammanhang. Hon besökte ju allsången för några år sedan vill jag minnas.

De lokalt förankrade artisterna imponerade mest
Och så har vi då de lokala artisterna. Rent musikaliskt så var det faktiskt dom som övertygade mest. Ingegerd Wessel framförde ett par mycket fina visor. Hoppas alla på plats insåg vilken fin sångerska hon är. Vidare framträdde Emilio Barraza som vann talangtävlingen. Be mig inte definiera hans genre, men det lät som hip hop. Och det lät bra. En duktig grabb som definitivt kunde sin sak och som även verkar vinnlägga sig om texterna. Dessutom dök Trofast upp som oannonserad artist och framförde en sång som verkade gå hem hos publiken. Trots att han väl är ganska ung lät det bra. Den största överraskningen var kanske att Mönsterås Bluesband dök upp på scenen. De firar ju i och för sig 40 år i år, så vid närmare eftertanke var det logiskt. MBB är alltid bra live och även om den där magiska stämningen inte hinner infinna sig på två låtar, så var det förstås högsta kvalitet i allt. Utmärkt!

För övrigt anser jag att man bör återuppliva allsången på Oknö under somrarna. Varje vecka!

För övrigt 2 så kommer jag att uppmärksamma fler lokalt förankrade artister och författare den närmaste tiden.

Min dotter och några andra barn hade hittat platsen längst fram vid scenen.