Människor i min omgivning har sagt att jag måste lära mig
att sätta gränser, utan att för den skull känna mig elak. Det är lättare sagt
än gjort. Men jag försöker lära mig. Därför blir det bara två föredrag denna
höst. Och därför kommer jag att sluta hjälpa människor finna uppgifter om sin
släkt och sina hus. Jag har inget val. Jag äts upp annars.
Måttet blev rågat i
lördags när jag med min familj efter en tuff vecka med migrän, föredrag och guidning, besökte
biblioteket för att koppla av och hjälpa min dotter med boksökningar, men på plats blev tillfrågad varför jag inte
svarat på ett mejl om en släkt för fem år sedan. Jag orkar inte. Lägger av helt
med den typen av gratis hjälpverksamhet.
En gräns satte jag också när jag och min fru lämnade
Pingstkyrkan. Där finns många underbara människor, men får man inte till några seriösa samtal eller blir hembjuden till någon på 15 år, så får en gräns dras någonstans.
Någon frågade om jag övergett min kristna tro nu när jag
lämnat Mönsterås Pingstförsamling. Så är det förstås inte och jag ska förklara
varför.
Jag har bara lämnat Pingstförsamlingen juridiskt, inte
andligt. Jag står inte med i matrikeln. Däremot är jag troende och därmed är
jag och medlemmarna med i samma församling i andlig bemärkelse.
Man måste alltså skilja på kyrkan som organisation och
kyrkan som Kristi kropp. Alla i organisationen är inte troende, och alla
troende är inte i organisationen.
Jag har alltså kvar min tro på Jesus som min Herre och
frälsare. Jag har bara av teologiska och sociala skäl valt att inte stå med i
Pingstkyrkans matrikel. Det är inget man behöver förfasa sig över. Paulus kom inte heller alltid överens med sina medarbetare i alla frågor. Vi lever i ofullkomlighetens tidsålder. Däremot står jag kvar i organisationen Svenska kyrkan
då den ännu inte kört ut sådana som mig som tror på gammalt sätt. Men på sikt
kan det givetvis bli så att vi tvingas gå vidare till Katolska kyrkan som uppenbarligen
inte ändrar sig hela tiden.
Så…alla kristna i Mönsterås oavsett kyrklig organisation är
mina bröder och systrar i tron.
Sedan ska jag ärligt talat tillstå att jag stått över
nattvarden en tid. Det beror på att jag kämpar med att kunna förlåta dem som
gjort mitt barn illa. Som förälder måste jag förstås alltid kämpa för mitt
barn. Då blir det många känslor inblandade, och det kan ta sin tid innan jag
landar i att ha försonats med dem.
Annars har jag inga problem att förlåta människor med Guds hjälp. Det finns människor i Blomstermåla och andra platser som inte vill ta i mig med tång trots att jag inte gjort dem något ont. När jag var på blueskonserten i Blomstermåla fick jag onda ögat av en dam från Oknö. Sådant rinner av mig som regnvatten. Annorlunda blir det förstås när mitt barn är utsatt.
Människor säger också ibland att jag måste bli bättre på att göra reklam för mig själv, utan att känna mig ego. Jo, men när det gäller mina böcker har jag faktiskt gjort mycket reklam och lyft fram positiva omdömen. Senast här. En del har förstås svårt för det, men jag har inget bokförlag som sköter det jobbet åt mig. Så den biten får jag ordna själv.
Annars har jag inga problem att förlåta människor med Guds hjälp. Det finns människor i Blomstermåla och andra platser som inte vill ta i mig med tång trots att jag inte gjort dem något ont. När jag var på blueskonserten i Blomstermåla fick jag onda ögat av en dam från Oknö. Sådant rinner av mig som regnvatten. Annorlunda blir det förstås när mitt barn är utsatt.
Människor säger också ibland att jag måste bli bättre på att göra reklam för mig själv, utan att känna mig ego. Jo, men när det gäller mina böcker har jag faktiskt gjort mycket reklam och lyft fram positiva omdömen. Senast här. En del har förstås svårt för det, men jag har inget bokförlag som sköter det jobbet åt mig. Så den biten får jag ordna själv.
2 kommentarer:
Hej Jonny!
Jag har alltid funderat på hur troende människor med skapandeberättelsen som bas samtidigt tar till sig evolutionsläran.
Är dessa kompatibla, eller är det så att skapandeberättelsen justeras/formas allt efter som vetenskapen bevisar rön i evolutionsläran?
För visst måste väl du som både historiker och troende se en del motstridigheter i dessa 2 olika "teorier"?
Eller är det inga konstigheter alls?
Personligen så känner jag att den ena utesluter den andra, men så kan det ju inte heller vara, eller hur ser du på saken?
För mig är både skapelseberättelsen och evolutionsläran teorier som inte går att bevisa. Som kristen faller det sig naturligt att tro på skapelseberättelsen. Den kan sedan tolkas olika. Evolutionsteorin finns väl egentligen inga säkra bevis för den heller. Möjligtvis för mikroevolution, alltså en viss anpassning och utveckling inom specifika arter. Men de där stora hoppen från apa till människa har ju ingen bevisat. Jag är enig med dig i den saken att skapelseberättelsen och evolutionsläran är oförenliga. Det måste man nog vara ärlig att tillstå. Jag vet dock att många kristna försöker förena dessa, utan att begå intellektuellt våld på sig själva. Vet inte hur det går till.
Skicka en kommentar