Officerare

Alla möten med människor är i en mening unika och individuella. Jag försöker alltid möta den andre förutsättningslöst. Även om det kan låta som floskler, så är det ju ändå så att vi alla vandrat olika vägar i livet.

När det väl är sagt, så kan jag inte förneka att det finns en kategori människor som jag alltid har kommit oerhört bra överens med – officerare, såväl yrkes- som reservofficerare och värnpliktiga underofficerare. Eller människor som inte är officerare, men som har ungefär samma personliga egenskaper. Vi har jobbat ihop smidigt och utan komplikationer.

Någon kanske tycker det är underligt att en gammal vapenvägrare som undertecknad har gjort dessa erfarenheter. Men orsaken till att vi samarbetat så bra är förmodligen att officerare är vana att arbeta prestigelöst mot bestämda mål utan tjafs och eviga diskussioner. En bra officerare är aldrig ute efter att trycka till andra människor, utan arbetar för att på bästa sätt lösa uppgiften. Det är den inställningen jag har uppskattat. Liksom plikttrogenheten.

Det är helt enkelt oerhört roligt att jobba ihop med människor som inte bevakar revir, som vill något och som är beredda att kliva upp varje dag och göra det jobb som krävs.

Jag har förstås vänner som inte är officerare och som jag uppskattar just bara för att vi är vänner. Här åsyftar jag rent yrkesmässiga aspekter.

En lite helgreflektion i hast.