Hur får man ett jobb? Jo, det visar sig att ungefär 75
procent får jobb via kontakter. Inte undra på att det kan bli problem ibland om
släkt- och vänskap går före kompetens.
Många stora arbetsgivare omges av seglivade rykten som när
man börjar gräva ofta visar sig stämma. Det är uppenbart att flera fått jobb på
exempelvis SvT utan att ha gått journalistutbildning eller ha erfarenhet från
media, men desto fler kontakter. Någon känner någon som känner någon och så får
man in en fot. Harry Schein sa en gång att hela SvT är byggt på incest.
När man ska välja programledare (ex till Allsång på Skansen
och Melodifestivalen) verkar man utgå från samma kriterier som bokförlagen
numera gör – hellre känd än kompetent. Det är ditt namn som lockar och säljer,
inte din skicklighet. Låt vara att SvT skriver att de jobbar med
kompetensbaserade rekryteringar. Den formuleringen verkar mest vara en
pliktskyldig ansats som fungerar som camouflage.
Man kan också undra hur det står till med Posten. Jag har
aldrig, och jag menar det bokstavligen, sett en annons där Posten söker folk.
Hur har alla brevbärare fått sina jobb? Jag är oerhört nyfiken.
Det är också uppenbart att det förekommer
svågertillsättningar även inom myndigheter såsom Länsstyrelsen, där avgående
politiker plötsligt får en ny tjänst som tidigare inte ens fanns.
Nepotismen blir kanske särskilt tydlig på lokal nivå. Jag
minns min barndom där jag nästan aldrig fick något sommarjobb hos Mönsterås
alla arbetsgivare. Varför? Jag var högst artig, duktig i skolan och hade lätt
för att lära. Förklaringen var att mina föräldrar inte hade de rätta
kontakterna med ortens företagare. De tog ju in sina egna barn och barns
kompisar. Jag hade en närstående som gick en specifik utbildning på gymnasiet
som gjorde honom särskilt lämpad att stå i butik. Ändå fick han inte sommarjobb
i de två butiker som var aktuella, utan affärsinnehavarna anställde sina
släktingar som saknade min väns kompetens.
Samma fenomen kan man se även på ortens större och mindre
industrier där det inte alls är ovanligt att barnen får in en fot tack vare att
pappa jobbar där. Låt vara att man kanske kan ärva viss kompetens om man har
fått vara med sin förälder på jobbet ibland.
Tidigare gick det till så även på kommunen. Jag vet en och
annan områdeschef på förvaltningarna som tog in sina släktingar som
sommarjobbare, ja till och med sina egna barn i vissa fall. Eller så lyckades
redan anställda få in sina släktingar genom att prata med sin chef. Jag vet
inte om det går till så idag, men jag har hört att man numera lottar ut
sommarjobben. Det hoppas jag verkligen.
Men i mycket är det alltså kontakter som gäller än idag. Det
är förstås inte till samhället gagn om kompetensen spelar en underordnad roll
vid tillsättningar.
Även inom
politiken spelar denna anda av släktskap och kamratskap en viktig roll. Man kan
säga att det skapas specifika nätverk – en slags politikeradel. Det räcker med
att titta på många av rikets nu ledande politiker och topptjänstemän så kan man
se att någon av deras föräldrar eller svärföräldrar ofta har haft toppositioner
inom samma parti. Nyligen avlidne Göran Johansson, Göteborgs starke man under
årtionden, har en dotter Anna som blev partidistriktets ordförande när Göran
avgick. Numera ingår hon i regeringen. Mona Sahlin är dotter till Hans
Andersson som var politiskt sakkunnig hos statsrådet Ingvar Carlsson och
ordförande i Nacka arbetarekommun. Hon är gift med Bo Sahlin som var Vd i det
socialdemokratiska mediebolaget AiP. Thomas Bodström är son till fd
utrikesministern Lennart Bodström. Ja, exemplen skulle kunna mångfaldigas, även
på lokal nivå. Om du är
barn till en politiker med visst anseende, så är chanserna stora att du kan få
in en fot och börja jobba som utredare, tjänsteman/kvinna etc, eller snabbt nå
toppositioner inom politiken.
Även i
Mönsterås fullmäktige är många ledamöter släkt, gifta eller på olika sätt
vänner och kamrater. Somliga är också gifta med näringsidkare. Eller som
kristdemokraterna där fler än hälften är medlemmar i ortens Pingstförsamling. I
någon mån är detta förstås oundvikligt på en liten ort och engagemanget sitter
ofta i generna.
Det finns också exempel på hur barn i politikersläkter i vår
bygd fått jobb på politisk riksnivå eller fina toppjobb på olika myndigheter. Ingen kan väl på allvar mena att det skett enbart
med hjälp av egen driftighet, hur kompetent man än vara må. Är man född i en
politikersläkt så har man vissa givna och gynnsamma förutsättningar som gör att
man lättare får chansen att visa upp sin kompetens.
Samma fenomen
finner man inom kultursektorn, där barn till kända kulturpersonligheter ofta
går i sina föräldrars fotspår. Givetvis kan de ha ärvt föräldrarnas talanger,
men allt för ofta ser man att de inte alls är på samma nivå och då blir det
bara pinsamt tydligt att de fått sina jobb via föräldrarnas kontakter i
branschen.
Så det var
denna veckans torsdagsknot. Färre kontakter och mer kompetens, är det slagord
som Mönsteråsbloggen låter ljuda ut i den ruggiga höstkvällens Mönsteråsmörker.
Jag ropar ensam. Jag ropar förgäves.
1 kommentar:
jahaa..en till som upptäckt detta fenomen ser jag
Skicka en kommentar