Torsdagsknotet IV - Hur får man jobb?

Hur får man ett jobb? Jo, det visar sig att ungefär 75 procent får jobb via kontakter. Inte undra på att det kan bli problem ibland om släkt- och vänskap går före kompetens.

Många stora arbetsgivare omges av seglivade rykten som när man börjar gräva ofta visar sig stämma. Det är uppenbart att flera fått jobb på exempelvis SvT utan att ha gått journalistutbildning eller ha erfarenhet från media, men desto fler kontakter. Någon känner någon som känner någon och så får man in en fot. Harry Schein sa en gång att hela SvT är byggt på incest.

När man ska välja programledare (ex till Allsång på Skansen och Melodifestivalen) verkar man utgå från samma kriterier som bokförlagen numera gör – hellre känd än kompetent. Det är ditt namn som lockar och säljer, inte din skicklighet. Låt vara att SvT skriver att de jobbar med kompetensbaserade rekryteringar. Den formuleringen verkar mest vara en pliktskyldig ansats som fungerar som camouflage.

Man kan också undra hur det står till med Posten. Jag har aldrig, och jag menar det bokstavligen, sett en annons där Posten söker folk. Hur har alla brevbärare fått sina jobb? Jag är oerhört nyfiken.

Det är också uppenbart att det förekommer svågertillsättningar även inom myndigheter såsom Länsstyrelsen, där avgående politiker plötsligt får en ny tjänst som tidigare inte ens fanns.

Nepotismen blir kanske särskilt tydlig på lokal nivå. Jag minns min barndom där jag nästan aldrig fick något sommarjobb hos Mönsterås alla arbetsgivare. Varför? Jag var högst artig, duktig i skolan och hade lätt för att lära. Förklaringen var att mina föräldrar inte hade de rätta kontakterna med ortens företagare. De tog ju in sina egna barn och barns kompisar. Jag hade en närstående som gick en specifik utbildning på gymnasiet som gjorde honom särskilt lämpad att stå i butik. Ändå fick han inte sommarjobb i de två butiker som var aktuella, utan affärsinnehavarna anställde sina släktingar som saknade min väns kompetens.

Samma fenomen kan man se även på ortens större och mindre industrier där det inte alls är ovanligt att barnen får in en fot tack vare att pappa jobbar där. Låt vara att man kanske kan ärva viss kompetens om man har fått vara med sin förälder på jobbet ibland.

Tidigare gick det till så även på kommunen. Jag vet en och annan områdeschef på förvaltningarna som tog in sina släktingar som sommarjobbare, ja till och med sina egna barn i vissa fall. Eller så lyckades redan anställda få in sina släktingar genom att prata med sin chef. Jag vet inte om det går till så idag, men jag har hört att man numera lottar ut sommarjobben. Det hoppas jag verkligen.

Men i mycket är det alltså kontakter som gäller än idag. Det är förstås inte till samhället gagn om kompetensen spelar en underordnad roll vid tillsättningar.

Även inom politiken spelar denna anda av släktskap och kamratskap en viktig roll. Man kan säga att det skapas specifika nätverk – en slags politikeradel. Det räcker med att titta på många av rikets nu ledande politiker och topptjänstemän så kan man se att någon av deras föräldrar eller svärföräldrar ofta har haft toppositioner inom samma parti. Nyligen avlidne Göran Johansson, Göteborgs starke man under årtionden, har en dotter Anna som blev partidistriktets ordförande när Göran avgick. Numera ingår hon i regeringen. Mona Sahlin är dotter till Hans Andersson som var politiskt sakkunnig hos statsrådet Ingvar Carlsson och ordförande i Nacka arbetarekommun. Hon är gift med Bo Sahlin som var Vd i det socialdemokratiska mediebolaget AiP. Thomas Bodström är son till fd utrikesministern Lennart Bodström. Ja, exemplen skulle kunna mångfaldigas, även på lokal nivå. Om du är barn till en politiker med visst anseende, så är chanserna stora att du kan få in en fot och börja jobba som utredare, tjänsteman/kvinna etc, eller snabbt nå toppositioner inom politiken.

Även i Mönsterås fullmäktige är många ledamöter släkt, gifta eller på olika sätt vänner och kamrater. Somliga är också gifta med näringsidkare. Eller som kristdemokraterna där fler än hälften är medlemmar i ortens Pingstförsamling. I någon mån är detta förstås oundvikligt på en liten ort och engagemanget sitter ofta i generna. 

Det finns också exempel på hur barn i politikersläkter i vår bygd fått jobb på politisk riksnivå eller fina toppjobb på olika myndigheter.  Ingen kan väl på allvar mena att det skett enbart med hjälp av egen driftighet, hur kompetent man än vara må. Är man född i en politikersläkt så har man vissa givna och gynnsamma förutsättningar som gör att man lättare får chansen att visa upp sin kompetens.

Samma fenomen finner man inom kultursektorn, där barn till kända kulturpersonligheter ofta går i sina föräldrars fotspår. Givetvis kan de ha ärvt föräldrarnas talanger, men allt för ofta ser man att de inte alls är på samma nivå och då blir det bara pinsamt tydligt att de fått sina jobb via föräldrarnas kontakter i branschen.

Så det var denna veckans torsdagsknot. Färre kontakter och mer kompetens, är det slagord som Mönsteråsbloggen låter ljuda ut i den ruggiga höstkvällens Mönsteråsmörker. Jag ropar ensam. Jag ropar förgäves.