14 december 2014

Traumatiskt minne på Kalmardagen

Idag har vi varit på vår årliga julklappsrunda i Kalmar. I år blev det mot bakgrund av vad som hänt extra viktigt att hjälpa vårt barn att skingra tankarna. Tyvärr blev det först inte så. I Ålem säger vårt barn plötsligt: ”Det var här de körde mig när de tog mig till Kalmar”. Hen for direkt illa av att bli påmind om just den resrutten - en resrutt som hen annars alltid har åkt med glädje och kommenterat alla fina hus och djur hen ser. Något senare spelade radion en låt varvid det sägs: ”Nej, den här låten spelade de i radion när de körde hem mig i måndags, stäng av”.

Socialkontorets kränkande hämtning av vårt barn i skolan i måndags har gett ett traumatiskt minne. Det visar också den oro och den ökade irritabilitet vi sett de senaste dagarna, samt mardrömmar om att bli hämtad. Det är alltså stor risk för stora utbrott hemma, vilket sätter ökad press på oss föräldrar eftersom vi i regel inte kan stoppa dem. Bara sedan hämtningen i måndags har vårt barn fått ett par utbrott och vid minst ett av dessa skrikit "Hjälp" på högsta nivån. Vi känner oss helt maktlösa som föräldrar.

Fler och fler underligheter
Fler och fler underligheter framkommer kring anmälan och hämtningen. När hen hämtades hade den som hämtade sagt att de skulle prata lite om hur hen mår i skolan. Men under förhöret hade de inte ställt en enda fråga om hur hen har haft det i skolan, endast om hemförhållandena. De ljög barnet alltså rakt upp i ansiktet.

När Socialen körde hem barnet hade hon som körde bilen sagt att det var bra att vårt barns skolfröken fick följa med eftersom det var ”första gången”. Vårt barn är nu orolig för vad som menades med ”första gången”. Varför säger man första gången?

BUP hjälper, Socialen stjälper
Vi har det inte lätt nu. Vi hade sedan slutet av sommaren fått hjälp och stöd av BUP och vårt barn hade så sakteliga börjat må bättre. Nu har Socialens halsstarriga hämtning gett ett nytt sår som kan ge men för livet. BUP hjälper, socialen stjälper.

Anmälan har inte med allt som togs upp i förhöret
Det är också något konstigt med den anmälan vi fick ta del av i fredags. Där verkar en hel del av de frågor man ställde till vårt barn i förhöret inte vara med. I förhöret fanns nämligen detaljfrågor, som inte finns omnämnda i den handling vi fick ta del av. Därför kommer jag att redan imorgon begära ut alla handlingar från Socialen som rör vår familj, såväl dokument som den förhörsfilm man har av vårt barn.

"Våra barn mobbar inte ditt barn"
Det som har hänt har fått oss att förlora den sista tro vi hade på mänskligheten. Ni ska inte tro att de som anmälde via ombud gjorde det av omsorg om vårt barn. Nej, jag hade redan informerat dem om hur vi hade det i vår familj och varför det lät som det gjorde under utbrotten. Nej, det handlade om ren hämnd. ”Våra barn mobbar inte ditt barn”, skrev en förälder i vredesmod till mig. En kort tid därefter så stod vårt barn mitt ute på vägen då förälderns barn hade kallat vårt barn för ”ful och ugly”.


Vi har gjort ett bra jobb
Nej, vi kommer aldrig att glömma det som har hänt den här veckan. Vreden lägger sig inte. Visst – vi blev frikända utan att det ens gick till åtal, men just detta hur detta har skadat vår familj. Vilken oerhörd kränkning både vi som föräldrar, men särskilt vårt barn har blivit utsatt för. Vi är inte perfekta föräldrar, men ingen kan ta ifrån oss att vi alltid gjort allt för vårt barns välbefinnande. Vi har gett kärlek och omsorg, hittat på roliga saker, kämpat för barnets rätt att slippa kränkningar i skolan. Vi har gjort allt som står i vår makt för att ge hjälp att hantera alla utbrott. Kort och gott så har vi gjort ett jäkligt helgjutet jobb som föräldrar. Vi har gett våra liv och våra hjärtan. Vi bär huvudet högt. Vi gömmer oss inte bakom köksgardinerna.  Tro inte att vi glömmer. Hoppas vårt barn glömmer. Men aldrig vi vuxna. Vi tänker inte glömma. Jag tänker inte vika med blicken om jag möter er. Må ni skämmas! Ni är dåliga människor.


Avslutningsvis en av mina favoritdikter (av Ingrid Sjöstrand)

Elda under din vrede
med maktens nyheter
Dämpa inte din smärta
över livet
som stjäls ifrån oss
Trösta inte din sorg
över världen
som våldtas
inför våra ögon
Elda under din vrede



Morrissey - Yes I am blind

3 kommentarer:

Stanley Lindström sa...

Det är en alltigenom skrämmande läsning. Dock kan du känna dig stolt över en sak. Du kämpar en rättvis kamp för din dotter.

Willy Nilsson sa...

Hej!
Eld kan vara härlig!

Det tyckte säkert Stig Dagerman när han skrev :"Öppen eld!"

" Var är den eld som mörkret sist förklarar?
Röd står himlen över svarta hus.
Barn son fryser :Värm Dig mens elden varar!
Luft som mörknar : låna eldens ljus!
Liv som brinner ; giv oss före natten :
oss som länge stränga vintrar led,
En öppen eld, en ö i mörka vatten, en öppen hand att skänka värme med!”

Hälsning!

Willy

Jonny sa...

Tack för den underbara dikten, Willy!