13 februari 2015

Fredag med PTSD

Fredag och så sitter man då här igen och äter marinerad lammytterfilé, vitlöksfrästa skogschampinjoner, chèvredoftande potatisstubbar och rosmarinkryddat äppelmos. Som förrätt blev det pilgrimsmussla marinerad i chilipesto.

Förlåt, nu for jag med osanning. Det blir nio falukorvsskivor fördelade på tre smörgåsar för andra dagen i rad. Underbart! Frasseburgare till barnet. Frugan jobbar sent. Ska nu handla, tvätta och fixa tvättmaskinen. Sedan puts och plock. Men jag säger som Per Gahrton: Jag är inte bitter. Bara trött.

Har ju annars börjat lovorda fredagar. I bästa fall kan det bli ett par tre timmars avkoppling på kvällen med ett glas rött och På spåret. Ikväll med det fantastiskt underhållande paret Elisabet Höglund och Jesper Rönndal i semifinal.

Vi är också på spåret igen. Det blir ett år då vi kommer att sätta tydligare gränser gentemot människor och sammanhang som inte är bra för oss. Lämna oss ifred, tack! Respektera vår integritet. Ibland känns det som om 75% av mitt liv har bestått av möten med människor som vill göra om mig eller mitt barn. Ni är ute nu. Bättre sent än aldrig. Däremot ska vi unna oss sådant som får oss att må bra och omge oss av människor som får oss att må bra. Ni vet ju vilka ni är.


Ibland känns det som om jag bara gett ut de senaste åren (böcker, artiklar, föredrag och andra hjälpverksamheter). Jag tar sällan in något. Vet inte när jag senast var på ett föredrag, exempelvis. Böcker läser jag visserligen, så i den meningen lider jag kanske inte av ”low-cultural-input”. Men det skulle vara roligt att någon gång få gå på ett föredrag, gå på teater, konstutställning och liknande. Det lär förbli drömmar.

Någon frågade mig hur kroppen påverkas av det som drabbade oss. Faktum är att jag inte har haft möjlighet att känna efter så mycket förrän nu. Då upptäckte jag att jag har ont i magsäcken, har muskelspänningar, fler dubbelslag, tryck över bröstet, morgonångest, sämre sömn, ångest inför vardagliga moment och större frustration. Jag får också återkommande flashbacks från de timmar vårt barn var hämtat och i samband med det känner jag stark ångest och vrede. Sedan finns en annan sida av myntet som innebär större mental styrka och beslutsamhet.

Men allt det negativa kan vi kalla posttraumatiskt stressyndrom. Det drabbar ofta människor som varit utsatta för livsfara eller som fått sin integritet kränkt. Det kan ta tid att bearbeta, men jag vet att jag kommer att klara av det. Som tur är så är det inget omgivningen märker av särskilt mycket.

Älskar livet, min familj och mitt arbete.

Efter att hemsysslorna är färdiga så tänkte jag unna mig att koppla av lite. Jag har aldrig tänkt i termer av att jag är värd det, men det är jag kanske.







Inga kommentarer: