Natten mellan fredag och lördag blev inte den bästa. Vaknade
mitt i natten av värk i blindtarmsområdet. Smärtan
gjorde att jag fick gå fram och tillbaka i hallen för att stå ut. Jag befarade
blindtarmsinflammation, men smärtan hade en dimension av konstiga ilningar från
njuren ner mot ljumsken. Kände också viss ömhet vid njuren på ryggsidan.
Började ana att det var njursten. Smärtans intensitet fick mig också att tro
det.
Tänkte att jag i värsta fall skulle köra in till akuten och
be om en smärtlindrande spruta, men plötsligt efter ett par timmar släppte
värken. Eftersom jag har erfarenhet av svår tandvärk har jag hyfsat hög
smärttröskel, men det här var inget jag önskar tillbaka, även om jag haft lite
ilningar och en underlig känsla så sent som idag. Ja, ja. Har inget intresse av
att ligga på en brits och spränga bort njurstenar. Det får väl bli som det
blir. Om Jesus vill så kan han göra mig frisk. När jag läser Bibeln så ser jag att han alltid ville det.
Har fått en släng av en förkylning också som inte bryter ut,
utan bara känns som sandpapper i halsen. Ingen feber, men ändå matt. Konstig
känsla.
Egentligen meningslöst att skriva om sjukdomar. Bättre att
fokusera på annat så att man inte tänker på dem. Saknar sommaren då jag tycker
det florerar mindre skit.
Så, det är väl bara att köra på. Så länge man inte riskerar
att smitta någon så tar jag mig till jobbet. Det pågår alltid en mental kamp om
vad som ska få dominera i tankevärlden. Om jag lyckas komma in i läsande eller
skrivande så kan jag i kombination med en Ibumetin glömma smärtan för ett tag.
I fastan. Betyder den något för människor längre. För mig? Prövningar, frestelser och kämpande tro. Bön och fasta. Andlig klarsyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar