Åt vilket håll riktar du din frustration?

Är så innerligt trött på det här vardagstisslet och tasslet om skilsmässor, om folk som super, om invandrare och tiggare, om skuldsatta etc etc. Människor sparkar nedåt och de lyckas framstå som indignerade. Är inte mycket för klasshat heller, men den gamla arbetarrörelsen riktade i alla fall sin frustration uppåt i samhällshierarkin. Kvalitetsskillnad.

Mitt barn fick en knuff i bröstet häromdagen varpå den mobbande ungen sa: ”Känner du dig mobbad nu?”, liksom för att underkänna hennes upplevelse av att vara utsatt. En gång till så blir det polisanmälan. Det är vår policy vid upprepade kränkningar. Det har varit bra länge nu, men minsta tendens till att det börjar igen så sätter vi jävligt hårt mot hårt.

Annars rusar dagarna fram. Hinner inte med allt jag borde, men mår bättre än på länge. Det känns stabilt.

Däremot tvivlar jag varje dag på min deckare. Jag har läst så pass mycket i mina dar att jag kan konstatera att det här inte håller. Jag borde ägna mig enbart åt historiska texter. Men nu när jag kommit så långt så vill jag ändå ge ut den. Får väl fortsätta bearbeta den, så att den som köper den inte får vad som helst. Den ska i alla fall hålla som kultbok.

Ikväll fotboll på Twitter klockan 19.00, om någon från GIF twittrar. Hoppas på det.