Elitmobben in action

Efter några hyfsade dagar – hyfsade utifrån mina mått mätt alltså (de flesta skulle ha kastat in handduken även efter en hyfsad dag i min värld) – kom så en riktigt eländig dag. Så om du har synpunkter på mitt liv vill jag i all välmening ge dig rådet att hålla din trut. Ni andra får fortsätta ha en bra dag. Jag unnar er verkligen det, för jag vet hur sällsynta de är.

Inte mycket jag kan göra. Jag skäms inte ens längre. Tja, vad skulle jag förresten skämmas för?  Konstaterar bara uppgivet. Bara ge sig till tåls i detta land där barn får vänta över ett år innan de får adekvat hjälp. Det är så sjukt och många tror inte det kan vara så i ett i-land. Har du hjärtproblem får du hjälp direkt. Barn som mår dåligt får vänta månader och år. Vad säger det om hur människor värderas i Sverige?

Man får alltid kämpa i motvind. Läste ett sådant där inlägg som dyker upp ibland på Facebook och sprider sig som en löpeld. På något konstigt sätt letade det sig fram även till min tidslinje, trots att jag inte bett om det.

En främmande kvinna från någonstans i Sverige hade besökt ett slott och i parken irriterat sig på skrikande barn som föräldrarna uppenbarligen inte hade full kontroll på. De moraliska brösttonerna saknade gränser och kvinnan riktigt gottade sig i ungarnas bortskämdhet och föräldrarnas uselhet. Kommentarerna var i samma nedlåtande anda.

Men så var det någon som skrev att barnet kanske hade en sjukdom och att utbrotten ingick i sjukdomsbilden. Det var förstås kloka ord, men hon fick genast mothugg från fördomsfulla mästrare som minsann visste hur det förhöll sig.

Men det finns inget att skämmas för, annat än svensk sjukvård. Jag skäms inte ett dugg om mitt barn får utbrott, vare sig det är hemma, i affären eller vid minigolfbanan. Jag låter folk stirra och tissla och tassla bäst dom vill. Man ska alltid stå upp för sina nära och kära, även om det kostar på.

Tisslet och tasslet är ju annars Mönsterås paradgren. Vi tillhör skvallereliten av yppersta världsklass. Det är vår mentala dialekt. Kanske håller det människor alerta, ett gott vaccin mot både demens och all sköns skröplighet. Får människor att känna sig bättre än andra. Med öron och munstycke på vid gavel ilar de oavbrutet omkring. På gator och torg, på Konsum, på biblioteket och på köpingens caféer. Och de som är för bräckliga eller timida för att gå ut har löst ståplats bakom skälvande skira köksgardiner. Elitmobben in action.