8 november 2015

Spelregler som jag bryter mot i min deckare

Några spelregler som jag bryter emot i min deckare.

1. Man får inte blanda högt och lågt, vemod med humor, buskis med seriositet!
Svar: Inga problem alls. Tycker om när stilen skaver och inte är konsekvent.

2.  I en deckare måste intrigen vara realistisk och trovärdig. Läsaren måste kunna känna att det som sker hade kunnat ske på riktigt.
Svar: Inte alls. Personligen är jag erbarmligt trött på socialrealistiska deckare. Min intrig är helt osannolik och saknar all trovärdighet. Historien är helt absurd helt enkelt och det är så jag ville ha den. Om någon läser min deckare och tänker att ”jo, det skulle nog kunna hända något sånt här i verkligheten”, så blir jag bekymrad.

3. Författaren får inte tala genom sina huvudkaraktärer för att få ut specifika budskap eller egna favoritteman.
Svar: Klart att man får och rent av bör göra.

4. Man får inte vara övertydlig och lägga in för mycket information i bokens början.
Svar: Nähä, men det gör jag.

5. En deckare måste ha diskbänksrealism och gärna ett feministiskt perspektiv.
Svar: Nej, det måste den inte alls. Min huvudperson är ärkekonservativ.

6.  En bra bok måste ha nyanserade karaktärsbeskrivningar.
Svar: Det beror på vad man vill. Jag föredrar att närma mig karikatyrer för att vara tydlig och locka till skratt.

7. Undvik lyteskomik och buskis.

Svar: Min deckare är full av buskisepisoder och snuddar vid lyteskomik ett par gånger. Jag kan väl inte hjälpa att huvudpersonen är sådan.

Inga kommentarer: