Några spelregler som jag bryter emot i min deckare.
1. Man får inte blanda högt och lågt, vemod med
humor, buskis med seriositet!
Svar: Inga problem alls. Tycker om när
stilen skaver och inte är konsekvent.
2. I en deckare måste intrigen vara realistisk och
trovärdig. Läsaren måste kunna känna att det som sker hade kunnat ske på
riktigt.
Svar: Inte alls. Personligen är jag
erbarmligt trött på socialrealistiska deckare. Min intrig är helt osannolik och
saknar all trovärdighet. Historien är helt absurd helt enkelt och det är så jag
ville ha den. Om någon läser min deckare och tänker att ”jo, det skulle nog
kunna hända något sånt här i verkligheten”, så blir jag bekymrad.
3. Författaren får inte tala genom sina
huvudkaraktärer för att få ut specifika budskap eller egna favoritteman.
Svar: Klart att man får och rent av bör
göra.
4. Man får inte vara övertydlig och lägga in för
mycket information i bokens början.
Svar: Nähä, men det gör jag.
5. En deckare måste ha diskbänksrealism och gärna
ett feministiskt perspektiv.
Svar: Nej, det måste den inte alls. Min
huvudperson är ärkekonservativ.
6. En bra bok måste ha nyanserade
karaktärsbeskrivningar.
Svar: Det beror på vad man vill. Jag
föredrar att närma mig karikatyrer för att vara tydlig och locka till skratt.
7. Undvik lyteskomik och buskis.
Svar: Min deckare är full av buskisepisoder
och snuddar vid lyteskomik ett par gånger. Jag kan väl inte hjälpa att
huvudpersonen är sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar