Bokutgivningen - sammanfattande tankar

Det har blivit dags att sammanfatta erfarenheterna av min senaste bokutgivning – ”Muddern”. Återstår ca 20 böcker att sälja, men jag känner att jag vill avsluta projektet mentalt innan året är slut och delar in tankarna i skrivandet, försäljningen och mottagandet. Varmt tack till alla som har läst eller kommer att läsa boken!

Skrivandet

Eftersom jag bara hade skrivit historisk facklitteratur innan och inte behärskar skönlitteratur så tvekade jag länge att överhuvudtaget skriva boken. Visserligen hade jag periodvis utomordentligt roligt när jag skrev, men ibland fastnade jag i kamp. Jag är alltid oerhört självkritisk och det förtog en del av glädjen att ge ut boken.

Jag landade till slut i en ganska absurd historia med en hel del humor, men med en allvarlig ton i botten om man bara vill se den. Jag hoppas att läsarna ser allvaret bakom komiken. I historien finns spänningen mellan det förflutna och nuet, spänningen mellan att bevara och utveckla, småortens för- och nackdelar, gemenskap, ensamhet, skvaller och mycket annat. Visst använder jag mig ibland av stereotyper, men jag älskar dem. Författare är överlag livrädda för stereotyper och ibland blir det nästan pinsamt när de anstränger sig för att undvika dem.

Jag har helt struntat i de krav man vanligtvis ställer på en deckare vad gäller trovärdig intrig, ett tidigt mord och liknande. Boken är inte skriven för deckarentusiaster, för den som söker socialrealism eller vill använda litteraturen för politiska syften. Den som söker det kan med fördel söka sig till det svenska deckarlandskapet som svämmar över av dylika berättelser av skiftande kvalitet, ofta för tjocka alster med lite lagom feministisk fernissa. Jag valde något annat och står för det. Mot bakgrund av min självkritiska ådra så har jag ibland dissat min egen bok, men jag skulle förstås kunna vända på resonemanget och bli betydligt mer kaxig. I själva verket är min bok inte ett dugg sämre än alla de dussindeckare som ges ut i det här landet. Den är bara annorlunda.

Försäljningen

Om jag börjar med att sammanfatta försäljningen så sålde den första upplagan på 200 exemplar slut på ett par veckor, men då var halva upplagan redan förhandsbokad. Jag lät förlaget trycka upp 100 ex till och snart är även den upplagan slut. I nuläget finns omkring 20 ex kvar som säljs via bokhandeln.

Samarbetet med bokhandeln har varit en ny givande erfarenhet. De kommer att ha sålt omkring 125 böcker totalt. 

Min bok gjorde hyfsad succé i miniformat i Mönsterås. Somliga kallade den till och med för årets julklapp i Mönsterås. Och nu ska jag inte vara falskt ödmjuk. Tror sällan, om ens någonsin, att bokhandeln i Mönsterås har sålt så många böcker av en enda titel på så kort tid. Och varför skulle jag skämmas för det?

Allt överskott från bokförsäljningen kommer jag att skänka till organisationen Friends som arbetar mot mobbning.

Mottagandet

Positiva ord

Nästan alla reaktioner som jag fått från läsekretsen har varit positiva, vilket blev en stor överraskning för mig. Många har lyft fram igenkänningsfaktorn, humorn och persongalleriet. Förunderligt nog har en och annan även tyckt att den är spännande. Några har också ansett att den är välskriven och väl disponerad. Många har varit vänliga och tackat för läsupplevelsen. Känns helt surrealistiskt att jag som inte ens kan skriva skönlitteratur har kunnat ge människor läsupplevelser. I slutet återger jag några av de omdömen boken fått.

Kritiska ord

Kritik ska man vara rädd om när den kommer från människor som har ärliga motiv. Det finns alltid något man kan lära sig, eller i alla fall fundera på. Men givetvis får man lära sig att sålla. Det finns förstås även orättvis kritik eller kritik som bottnar i att man lever i olika universa och därför inte förstår varandras språk.

Det finns alltid läsare som av olika anledningar inte är fullt nöjda. Den erfarenheten får alla göra som ger ut något, vare sig det handlar om böcker, musik eller konst. Orsakerna till ogillandet kan vara flera. Ibland är det ”experter” på området som gör kvalitativa bedömningar, ibland råkar bara den personliga smaken avvika från författarens (man kan aldrig vara alla till lags) och ibland är det nog en dos avundsjuka också.

Se på Camilla Läckberg som säljer bäst i hela Sverige med sina deckare. Visst kan man ha synpunkter både på kvalitet och innehåll i övrigt, men uppenbarligen går det hem. Personligen tycker jag de är alldeles för myspysiga, men visst är det oklanderlig underhållning för stunden. Ändå har hon fått så mycket skit genom åren. Och jag kan lova att det i första hand inte beror på böckernas banalitet eller brister, utan på ren och skär svensk avundsjuka.

En läsare ansåg emellertid att jag borde ha låtit handlingen utspela sig i en påhittad ort med rakt igenom påhittat persongalleri. Läsaren tyckte det blev jobbigt med just igenkänningsfaktorn. Den kritiken kan jag ha förståelse för. Dessutom fick jag kritik för att jag ibland skrev ut de riktiga namnen på affärerna, bara för att ibland ge dem påhittade namn. Personskildringen fick också kritik då den borde ha varit djupare. Han undrade om boken möjligen var ett hafsverk, även om den fick beröm i andra avseenden.

Jag vill helst inte bli någon Björn Ranelid som intar försvarsposition, men en liten respons ska jag ge.

Boken riktar sig i första hand till den som har koppling till Mönsterås. Det var en stor del av poängen och nöjet. Och eftersom de flesta trots allt tycks ha uppskattat det lokala perspektivet, så tycker jag att jag gjorde ett bra val. Men givetvis finns det fördelar med att ha en fiktiv ort. Jag valde bort de fördelarna eftersom jag inte har några ambitioner att nå utanför Mönsterås. Jag hade inga andra ambitioner än att ge ut en liten i mina ögon charmig berättelse som kanske når lokal kultstatus. Det blir ingen kultstatus om jag har en fiktiv ort. Med en fiktiv ort hade boken troligen sålt i 20 ex och inte 300.

Att jag inte är konsekvent när jag namnger butiker är också ett medvetet val. Det är kort och gott en del av min humor. Och dessutom vill jag inte vara konsekvent, inte placeras i ”ordning och reda.” Läsarna får gärna fundera på varför jag skriver ut vissa butiker medan jag skriver om namnet på andra. Att vissa personer skildras mindre djupt kan delvis bero på att jag inte kan bättre, men också på att man inte, enligt min mening, bör skildra alla lika djupt. I en bok finns ett begränsat antal huvudpersoner, medan andra får mindre utrymme. Om jag skulle ha gett djupa bakgrunder till alla intressanta personer i boken hade den blivit på 600 sidor och det är just det formatet jag ville undvika. Svenska deckare är överlag för pratiga. 

Hafsverk så – mycket kan man säkert tycka om min bok, men hafsverk är den förvisso inte. Är det något jag är stolt över i livet så är det just att jag inte levererar hafsverk. De perioder av mitt liv då jag inte haft energi har jag hellre avstått från föreläsningar och artikelskriverier. Tror jag började fundera på boken redan 2012 och har sedan skrivit till och från, slitit med exakt disposition, kämpat med varje mening, vägt ord på guldvåg. Möjligen kan man hävda att jag inte kan skriva, men hafsverk, nej.

Så därmed stänger jag butiken. Jag hoppas bokhandeln säljer de sista 20 böckerna. Annars tar jag hem dem till mig och säljer dem pö om pö. Ska kanske prata lite om boken och skrivandet i biblioteket nästa år. Vi får se.

Avslutar lite kaxigt med några av de positiva omdömen jag fått.

Har jag läst ut din deckare. Jag blev helt uppslukad. Spännande berättelse, välskriven och fint komponerad. Jag bugar och tackar för läsupplevelsen.

Har precis avslutat Muddern. En härlig läsupplevelse med både skratt spänning. Extra roligt när handlingen utspelar sig i välkända trakter naturligtvis. Jag uppskattar verkligen dina miljöbeskrivningar och de inre monologer som formar fina personporträtt. Hoppas du nu inte gör allvar av pratet om att inte skriva skönlitteratur framöver. Ser redan fram mot nästa historia med den sympatiske huvudpersonen.

Din bok är helt fantastik, särskilt de första 100 sidorna. Du skriver ju som den där Knausgård.

Nu har jag läst Jonny Nilssons mönsteråsdeckare Muddern med stor behållning. Inte var dag man kan känna igen sig i en bok och följa huvudpersonen steg för steg i miljöer man väl känner till. Och visst var det igenkänningsfaktor från alla de pojkböcker man läste i unga år. Skillnaden är att språket i Muddern håller avsevärt högre klass. Blev fängslad av denna härliga historia och läste valda delar högt för min Gumma. Ska väl inte avslöja något av handlingen eftersom många mönsteråsare som läser detta säkert ämnar skaffa boken själva, vilket jag absolut tycker att de ska göra. Men för att sammanfatta och låna uttryckssätt från en karaktär i boken: "Bra bok Jonnys. Läsupplevelse fantastisk."

Jag har läst ut den och uppskattade den mycket. Mycket igenkänning med humor och ironi, om än inte av Mönsterås som jag inte känner så väl till, så av huvudpersonen och hans vän Daniel. Tillika en spännande deckare!

Jag tackar för bra underhållning och spänning förträffligt spänningen på topp till sista sidan. Mer sådant Jonny.

Jag har läst både sämre och tråkigare böcker.

Jag är helt fascinerad av ditt sätt att skriva. Jättekul att som född och uppvuxen i Mönsterås känna igen de olika miljöerna och vissa människor.

Jag har sträckläst Muddern, en osannolik men också pricksäker story! Mycket personlig. Hade väldigt roligt, igenkänningsfaktorn var hela tiden skyhög! Man känner verkligen att man befinner sig i Mönsterås. Stämningen pendlar mellan melankoli och burlesk med en del invecklad mystik. Ett litet uns väl inlindat stick av tåtramperi också... Det gjorde du bra, Jonny Nilsson! Kultstämpel på den!
De som föredrar stilistiska mästerverk kan hitta oräkneliga sådana på bibblan.

Tack Jonny Nilsson för en nästan sömnlös natt !!!! Det var näst intill omöjligt att lägga ifrån sig boken. Du säger att det här inte var din grej. Jag tycker att du har helt fel. Hur ofta läser man en spännande, bra deckare där huvudpersonen besöker byggnader och platser som man som läsare så väl känner igen? Bara en sådan sak i sig gör ju boken klockren för en Mönsteråsare. Att författaren är Historiker gör ju boken dessutom väldigt lärorik, inte bara för en yngre generation, utan även för folk i min egen ålder. Trots att man är uppväxt i M-ås så finns det ju mycket gammalt man inte känner till. Jag älskar din humor och ditt klockrena sätt att beskriva " Byhåle " och även mentaliteten som råder här på olika sätt. Jag tycker att boken är kanonbra och har allt. Det tror jag nog att man skulle tycka oavsett varifrån man kommer men självklart blir den ju mer rolig om man är Mönsteråsare. Även om man mot slutet av sista sidan börjar ana vartåt det lutar så gör sista meningen att man slår ihop boken med ett flin på läpparna. Tack för ännu en underbar bok Jonny