Förminskning

Det händer att jag följer Stjärnorna på slottet – ett program med relativt låg tramsfaktor där man för ihop människor av skilda slag. Oftast skådespelare.

Förra avsnittet handlade om Morgan Alling. Han är ingen favoritskådespelare för mig, men verkar vara en hygglig prick som gör sitt jobb bra. Hans liv visade sig emellertid vara intressant. Visserligen följde hans berättelse schablonen ”från taskig barndom till framgångsrik xxx” med inslag av revanschism. Men det spelar ingen större roll. Hans berättelse kändes äkta. Det man nu lyckades uppfatta av den vill säga. En av de andra deltagarna gjorde sitt bästa för att förstöra hans dag. Hon avbröt, förminskade hans erfarenheter och försökte få hemska minnen att framstå som bra.

Nu vinklar kanske televisionen det på sitt sätt, men det jag såg var illa nog för att jag skulle få rysningar av obehag. Vi är väl många som mött de där människorna som i alla lägen ska förminska erfarenheter och prestationer. ”Nä, det där var inte mobbning”. ”Var glad för det du fick gå igenom”. ”Frågorna var ju så lätta (så det var därför du hade alla rätt), ”Det där kan väl vem som helst göra (och jag hade gjort det bättre).

De dyker upp till och från i livet. Har man varit med om något jobbigt så ska det förminskas. Går det bra, så går det för bra och man ska tas ner på jorden.

Man skulle kunna tro att det är en utpräglad vänstermentalitet (särskilt om man bara utgår från damen i Stjärnorna på slottet) som hellre ser kollektiva framgångar än till individens ve och väl, men så enkelt är det inte. Tanken att man ska tiga och lida när det går dåligt, liksom inte förhäva sig när det går bra, är en urgammal mentalitet från bondesamhällets dagar och går igen i alla samhällsskikt. Man ska kort och gott veta sin plats i samhällskroppen och hålla sig där.

Nu kan man väl förvisso tycka att det behövs motvikter till vår tids extrema individualism. En klädsam återhållsamhet kan kanske vara på sin plats ibland. Fler borde upptäcka att det faktiskt finns något som heter ”samhälle”, att vi formar något tillsammans. Men steget är inte långt till att det sunda övergår i förminskning och förtryck. I FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter kommer alltid individen före samhället. Något att beakta.