Vredens flod av Jan Stenqvist

 

Jan Stenqvist, bördig från Fliseryd, har kommit med sin tredje roman ”Vredens flod”, utgiven på eget förlag. En angelägen historia om vad som händer med människan när samhället slås ut. En historia som väcker till eftertanke.

Det var med viss förväntan jag läste hans två föregående böcker Vålnader och skuggor (2013) och Under ytan (2014). Förmodligen hade jag väl aldrig upptäckt dem om jag inte hade hört att de till stora delar utspelar sig i Fliseryd. Men båda böckerna tilltalade mig, kanske inte för att de stack ut med något anmärkningsvärt eller spektakulärt, men det fanns ett genuint berättande som var sympatiskt. Det var vardagsscener och historier med rötterna bakåt.

Med Vredens flod skiftar Stenqvist genre till något som väl närmast kan beskrivas som en katastrofroman. Människans rovdrift på naturen får till slut ödesdigra konsekvenser när djur och epidemier slår ut stora delar av mänskligheten. Historien handlar emellertid i första hand om vad som händer efteråt, när de få som överlevt försöker skapa en ny tillvaro.

Hur man tar emot den här boken beror nog i mycket på om man orkar med skräckscenarier, ytterst sett varför man läser. Är man bara ute efter en stunds avkoppling och verklighetsflykt, vilket inte är att förakta, kan man med fördel välja något annat. Det här är i grunden en allvarlig och angelägen bok.

Tematiken är absolut inte ny, men Stenqvist lyckas ändå förmedla en suggestiv berättelse utan de klassiska actionhjältarna vi är vana vid från filmens värld. Handlingen drivs framåt i ett relativt makligt tempo som stegras i bokens sista tredjedel.

Är historien trovärdig? Det är svårt att sia om, men personligen tror jag att författaren skildrar en inte helt osannolik profetia om hur det nya samhället skulle kunna te sig efter en stor katastrof.

Boken väcker tankar om människans natur och om vilka krafter som tar över när samhället raseras. Är det så att ett samhälle med en human statsmakt är det enda som skiljer oss från rå darwinism där den starkaste överlever? Eller kommer det alltid, förr eller senare, ett folkligt uppror?

Boken är ett gediget hantverk. Om någon invändning skall resas är det väl att det i vissa passager blir något övertydligt. Personligen har jag också alltid haft svårt för böcker skrivna i presens, varför det tog ett bra tag innan jag hade vant mig vid det. I övrigt är det tänkvärd och aktuell läsning.

Böcker utgivna på eget förlag eller på ”print-on-demand”-förlag är något jag gärna uppmärksammar, då dagens bokindustri är ganska krass och missar flera läsvärda historier.