På jakt efter glädjen...

Den där förväntan inför något man tyckte var roligt. Det kunde gälla en ledighet, en fotbollsmatch, att få läsa en bok i lugn och ro, att skriva, släktforska, gå på bio. Den är borta. Jag har förlorat förmågan att koppla av och det är en delvis omskakande erfarenhet.

Jag var kanske naiv som trodde att min förmåga att känna glädje skulle komma tillbaka direkt när det lugnade ner sig i min omgivning. Men jag får väl ge det mer tid. Mina erfarenheter de senaste två åren tog kanske så mycket på krafterna att jag fastnat i något slags ”på helspänn”-läge. Känslan av att katastrofen väntar runt hörnet. Vi har varit så utlämnade och förnedrade av myndigheter att det lär ta tid innan någon genuin livsglädje infinner sig. Om jag ändå gör det som tidigare gav glädje så kanske känslorna kommer med tiden.

Jag gjorde en gång ett avsteg från mina principer och gick till en psykolog som kallade mitt tillstånd för posttraumatisk stress. Ok. Jag skulle dock aldrig sjukskriva mig, men ångrar lite att jag inte föreslog serotonin. Man kanske borde ändra lite på kemin i hjärnan helt enkelt. Spelar ingen större roll.

Ett sätt att må bättre är att skapa ordning. Har en målsättning att få bättre ordning i hem och trädgård denna säsong. Även om det är en chimär så ger det en ökad känsla av att livet är kontrollerbart, vilket det förstås bara är till viss del.

På jullovet ägnade jag några timmar åt släktforskning. En gammal hobby som vaknar till liv ibland. Rötter är viktigt för mig. Boksamlingen står där, men jag ägnar den inte mycket uppmärksamhet. Men den ger en nostalgisk känsla som betyder mycket. Vet inte hur jag skulle ha tagit mig igenom barndomen utan de där böckerna. Nedan en del av boksamlingen.