Skolan lägger sig i

Skolan lägger sig i sådant den inte har med att göra. Även i det senaste veckobrevet tar skolan upp att föräldrar har påtalat att vissa elever chattar på nätterna. Uppenbarligen finns det ett angiverisystem. En elev hade exempelvis anklagat två andra för att ha chattat på nätterna, varav den ena aldrig har skrivit på nätterna överhuvudtaget och den andra bara svarat på något vid ett enstaka tillfälle. Här finns alltså ingen som helst rättssäkerhet. Här finns mycket intressant att nysta i rent principiellt. Om det visar sig finnas en lista där enskilda elever pekas ut, så ska detta anmälas. Att kartlägga andras internetvanor tillkommer varken föräldrar eller skola.

1. Varför kontaktar föräldrar skolan om vad andra elever gör på sin fritid? Föräldrar har endast ansvar för vad deras egna barn gör på fritiden och ska givetvis helt strunta i vad andra ungar gör. Häromveckan lade någon ut en bild på mig med rasistisk kommentar på en chatt. Detta löste jag med aktuell förälder, inte med skolan (trots att jag fick det rådet). Varför? Jo, det skedde på fritiden.

2. Skolan ska inte lägga sig i vad barnen gör på sin fritid, varken på dagtid eller nattetid. Det gäller livets alla aspekter - fritidssysselsättningar, kostvanor, sovvanor, konflikter, semestrar, värderingar etc etc. På fritiden är det föräldrar som sätter gränser, inte skolan eller andra ungars föräldrar. Det är så självklart att det nästan känns pinsamt att behöva skriva. Och det gäller även om barnen ägnar sig åt saker som påverkar skolgången. Det finns ju oerhört mycket som kan påverka hur man hanterar skoldagarna - konflikter i hemmet, syskon, föräldrar som går igenom skilsmässa, sjukdomar, semestrar, olika fritidsvanor, sömnproblem, kostvanor, motion med mera. Detta ska förstås inte skolan ha synpunkter på överhuvudtaget. Då har man klampat in på föräldrarnas områden. Det skolan kan göra är att undervisa generellt om sömn, kost och motion, men inte gå in och försöka styra och lägga sig i rent konkret. Jag tror till och med att det strider mot lagen.

Nej, det lär inte bli någon rolig slutsummering när vår dotter lämnar Mölstadskolan efter sju år. Vi kommer att fira att den tiden äntligen är över. Det hade kanske inte varit annorlunda på någon annan skola. Det är så här det ser ut i många svenska skolor idag - mobbning och handfallenhet inför den, stök, läxhets, fokus på pladder mer än genuina kunskaper, orättvisa, oförmåga att se varje enskild elevs särskilda behov. Det finns liksom inget att tacka för. Bara glädje att det äntligen är över. Den otrygghet som dessa sju år har grundlagt är inget man botar i en handvändning. Finns det något uns av trygghet kvar, någon nyfikenhet på att lära sig nya saker, trots skolan?

"Spineless swines, cemented minds...I want to go home, I don´t want to stay, give up education as a bad mistake..."