Livet har gått in i en betydligt lugnare fas jämfört med de
senaste åren. Något enstaka bakslag, men annars en markant förbättring. Detta har
vi ingen att tacka för mer än oss själva. Sanningen är att vi har nått hit trots andras motstånd. Det har hela
tiden varit en kamp för att få adekvat hjälp. Jag njuter med gott samvete av
varje lugn minut och noterar glädjens och humorns återkomst. Inte bara den
svarta.
Alla har rätt till ett värdigt liv. Där har svensk
sjukvård och andra myndigheter en lång väg att gå. Attitydproblemen är på sina
håll häpnadsväckande.
Energin återvänder så sakteliga och jag hoppas kunna ta itu
med vissa saker som fått anstå. Gör annars en del grundforskning nu som utgör
underlaget för en ny bok om Mönsterås historia. Längtar efter att få börja
skriva, men det dröjer. Att gå igenom gamla domböcker från 1600-talet tar tid.
Det räcker nämligen inte med Stranda härad. En del brott som skedde i Mönsterås
togs upp vid rådhusrätten i Kalmar eftersom Mönsterås köping i juridisk mening
tillhörde Kalmar.
Eftersom första delen blir en bred historik om Mönsterås
under 1600-talet, så blir det också många forskningsområden att läsa in sig på.
Det ska bli ordentligt gjort.
Är ännu trött efter influensan. Troligen för att jag fick
bihåleinflammation. Skulle helst vilja gå och lägga mig klockan 9 nio varje
kväll, men det fungerar ju inte.
Alla ältar våren. Det kan man förstås göra och jag förmodar
att det är högst mänskligt att längta efter ljus och värme. Förr brydde jag mig
inte så mycket om vilken årstid det var, även om jag alltid har funnit hösten
tilltalande. Färgerna är vackra och mörkret skänker arbetsro.
Med åren har jag
tyvärr börjat avsky den svenska vintern, samtidigt som min kärlek till sommaren har tilltagit i motsvarande grad. Det finns något romantiskt
och flyktigt över den svenska sommaren som är svårt att motstå.
Den gamle vänsterproggaren Björn Afzelius sjunger ironiskt
nog om frihet. Kanske är det där de flesta landar till slut, även de mest radikala. Syftar inte på den
valfrihet som politiker tjabbar om, utan frihet på ett betydligt djupare plan.
Hur som helst – allt har sin tid, som predikaren sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar