3 x Ekwall gav 3 poäng

Visst studsade GIF:s spelare omkull i en del närkamper, men en härlig attityd där man sprang på alla bollar bidrog till att första trepoängaren kunde bärgas.

Viktiga poäng stod på spel när Djursdala gästade Mönsterås. För att inte bli cementerad på jumboplatsen och fastna i en mental sumpmark var 3 poäng av nöden för hemmalaget. Och det blev ett brödrapar som såg till att hemmalaget kunde gå segrande ur drabbningen och avancera i tabellen. 

Mönsterås hade stuvat om på i princip varenda position sedan förra matchen. Dels var det väl av nöden då två spelare dragit på sig röda kort, dels ville man kanske försöka bryta spelmönster. Jag vet inte. Hur som helst hade GIF bytt målvakt till Fredrik Backskär som jag kopplar till Fårbo för länge länge sedan. Kanske har han motat bollar efter det, men därom vet jag intet. Inte minst hade GIF förstärkt offensivt med Mattias Rehn som rörde sig i gränslandet mellan offensiv mittfältare och forward. Tillbaka var också Alfred Ekwall som forward.

Redan i matchens inledande minuter kom emellertid ett bakslag för Mönsterås. Oscar Gustavsson stötte ihop illa i en närkamp och blev liggande ett tag innan han kunde stappla ut. På en bild jag såg efteråt ser näsan knäckt ut. Vet inte om det är så illa, men något vidare spel var inte att tänka på.

Inledningen var långt ifrån välspelad. Det blev lite böljande spel med många slarvpass. Ändå kändes Djursdala lite tyngre och lite vassare, särskilt i djupled. Med lite bättre skärpa från gästerna kunde det ha blivit ett mål i baken där.

Men så började Mönsterås skapa lägen. Mattias Rehn tog fast bollar och matade framåt. Farligast blev det när han slog ett perfekt inlägg mot en mötande Tobias Jonsson som i fart fick till en volleyträff, men bollen gick rakt i målvaktens famn.

Efter en knapp halvtimme kom så ledningsmålet för hemmalaget när Alfred Ekwall blev frispelad i djupled och kliniskt kunde placera in bollen bakom målvakten.

Därefter var det i princip bara Mönsterås resten av halvleken. Det var hårt jobb på alla positioner och trots att GIF:s spelare var både mindre och lättare, så vann man en hel del bollar, vilket renderade ett påtagligt offensivt tryck. Djursdalas spelare såg allt tröttare ut. I halvlekens sista sekunder kom ännu en djupledsboll mot Alfred Ekwall. Denna gång var han mer trängd, men han ryckte ifrån och kunde placera in Mönsterås andra mål. 2-0 precis innan domaren blåste för halvtidsvila. En fin prestation.

Andra halvlek fick först ingen tydlig karaktär. Är man generös kan man säga att det skapades några halvchanser för båda lagen. Mönsterås hade i alla fall bra press på Djursdalas spelare och ledningen såg hur stabil ut som helst. Då plötsligt, som från ingenstans, lyckades Djursdala reducera när GIF misslyckades med att rensa undan bollen ordentligt.

Mönsterås agerade sedan påtagligt nervöst och slarvigt. Jag började förbereda mig på att behöva skriva om en kollaps, och det var inte långt borta. Djursdala tilläts under några minuter skapa en handfull riktigt farliga chanser. Men som väl var stack GIF upp och vi fick se hur Alfred Ekwall spelade fram till brorsan William som avancerade in i straffområdet från höger och placerade bollen förbi målvakten in i mål. 3-1 och lättnaden var enorm.

Mönsterås var sedan nära att göra 4-1 och med fem minuter kvar såg det ånyo stabilt ut. Mattias Rehn dundrade därefter en frispark i ribbkrysset från 30 meter. Hade den gått in hade vi redan haft en stark kandidat till ”årets mål” på IP.

Men det gäller att hålla i en match in i det sista. Jag såg en gång GIF ligga under med 2-0 mot Hjorted/Totebo, men på övertid lyckades vi både reducera och kvittera. Därför blev det minst sagt nervöst när Djursdala lyckades reducera till 2-3 ett par minuter in på övertiden. Domaren hade dessutom inga planer på att blåsa av direkt utan gav bortalaget ett par chanser att anfalla, men som väl var blev det inget mer, utan Mönsterås kunde inkassera första trepoängaren för säsongen.

Mönsterås var det bättre laget större delen av matchen, även om svackorna kunde ha kostat två poäng. Samarbetet mellan Rehn och Ekwall där framme fungerade bra och det är bara att hoppas på att Rehn kan göra fler matcher för GIF i år. Ekwall visade dessutom hur säker han är när han får chanserna. Pigg hela matchen. Men självklart ska hela lagets kämpainsats lyftas fram idag. Laget spelade helt enkelt med attityd. Ibland studsade man tillbaka i närkamper när motståndaren var dubbelt så stor, men GIF sprang och pressade som små ilskna rödmyror och gav sällan motståndarna någon ro. Särskilt Gustav Forsberg sprang som en liten skållad iller och gav sig aldrig. Han måste ha sprungit flera mil under matchen.

Segern var viktig för såväl tabellen som det mentala. Kan vara bra att ha med sig inför nästa match som är derby mot serieledande Stjärnan.