Valborgstalet som aldrig hölls...

En gång fick jag en förfrågan om att hålla ett valborgstal, men jag hade förhinder. Bestämde mig därför att sno ihop ett tal i år, bara för skojs skull. Kravet jag ställde var att det skulle ta högst 20 minuter att skriva och 7 minuter att hålla. Här är resultatet. Har alltså inte hunnit språk- eller faktagranska.

Valborg

Valborgsnatten var en farlig natt. Det var då gränsen mellan de döda och de levande var som svagast. Det var då häxorna tog fram sina kvastar och getbockar och red till de gamla offerplatserna för att ställa till sattyg med hin onde själv. Det var så de gamla kristna trodde.

Det sägs att det var därför man sköt skott och tände eldarna på höjderna. Elden skulle skrämma de onda makterna, häxorna och djävulen. Den heliga Valborg som hade helgonförklarats den 1 maj 779 var det helgon som på ett särskilt sätt skulle beskydda dem.

Det fanns även en förkristen kult där man tände eldar för att symboliskt bränna det gamla och välkomna det nya. Kristendomen övertog delvis även denna symbolik. Den kristna påskens tema från död till liv. Efter den renande elden spirade det nya livet ur askan. Valborg ansågs också främja åkrarnas och ängarnas fruktbarhet, och kunde alltså även hon knytas till det nya liv som frambringades vid denna tid på året.

Nu för tiden tänder vi kanske inte eldarna för att skrämma bort det onda. Idag har den andra symboliken tagit över där vi välkomnar det nya.

Men eldens symbolik har genom historien varit mångskiftande.

Elden förknippas med straff. Dels det eviga straffet i helvetet där lågorna aldrig slocknar. Dels konkreta straff för vissa brott i äldre tider. I Europa hände det att människor brändes levande på bål. Det var förmodligen ytterst få som brändes levande i Sverige, men för den som begick tidelag före 1600-talets mitt kunde detta bli ödet. Även någon enstaka häxanklagad kunde gå detta öde till mötes. De flesta avrättades dock på annat sätt innan de brändes. Men man ville att det onda skulle brännas bort. Det var en stark symbolhandling.

Elden var inte bara förknippat med djävulska straff och avlägsnandet av det onda. Elden var också en symbol för den helige ande och hade en renande funktion där synden brändes bort samtidigt som andens kraft blev närvarande.

Elden var också viktig som värmekälla och gjorde att man överlevde de kalla vintrarna här i norr. Samtidigt gällde det att inte komma för nära elden. För att de små barnen inte skulle ramla in i elden brukade man ibland binda fast barnen i rep inne i stugorna. Elden var också ett vapen vid den tidens krig. När danskarna anföll bygden 1612 respektive 1677 så brände de ner nästan varenda gård. Knappt ett hus stod kvar efter härjningarna. Sådan var tidens krigföring.

Elden är alltså mångtydig. Den renar, värmer, ger inspiration och skyddar, samtidigt som den förintar och kväver.

Den som kan kontrollera elden har stora möjligheter att befrämja livet.

När året och livet går in i en ny fas så innebär det både möjligheter och risker. Inser man eldens dubbla symbolik så kan man i bästa fall finna en balans mellan att bevara och att förnya. Den som endast vill bevara riskerar att stagnera och kvävas. Den som endast vill förnya riskerar att skena iväg och komma för nära elden.

Men om elden kan bemästras och får komma till sin rätt kan det bränna bort det förlegade, bränna bort vår tids ondska, det inhumana, främlingshatet, näthatet, oförmågan att se varje människas värde och potential, misstänksamheten, allt det där som hindrar livet från att blomstra, men samtidigt låta elden ge värme och inspiration till det nya livet där alla blommor får en chans att blomma på den där ängen som Valborg välsignade med fruktbarhet.