Floskel I - "Barn gör som du gör, inte vad du säger"

Vår tid är full av floskler. En av de mer flitigt förekommande men samtidigt obetänksamma är ”Barn gör som du gör och inte vad du säger”.

Så är det förstås långt ifrån alltid. Jag hörde aldrig en svordom i mitt barndomshem. Ändå var det jag som svor mest på hela skolan en period på lågstadiet. Det var så illa att jag gick under öknamnet ”Svärjocke”. (Jag tog visserligen igen det senare och i nian var det en som sa ”Jag har aldrig hört dig svära”.) Vidare så rökte aldrig mina föräldrar. Ändå hade jag en period på mellanstadiet då jag tjyvrökte. Mina föräldrar stal aldrig. Ändå var det något år där jag snattade regelbundet i Torghallen.

Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Lägg därtill att jag under årens lopp har sett många barn bete sig på både det ena och andra sättet och jag kan garantera att de inte fått beteendet från sina föräldrar. Barn har alltid ett egensinne och en egen frizon för egna initiativ, ibland under grupptryck.

Därmed inte sagt att man inte bör föregå med gott exempel. Det finns ju ingen anledning att röka, dricka sig berusad, fuska med skatten etc. Men vuxna får med gott samvete också göra saker som barn inte får – dricka alkohol, köra bil, handla på Internet, spela för pengar, rösta i val m.m.

Man ska inte heller underskatta ordens betydelse när det gäller att förmedla värderingar. Det mina föräldrar och morföräldrar berättade för mig betydde väl så mycket som deras föredömen i levnaden. Jag förstod givetvis att orden inte alltid hade täckning fult ut i livsstilen, men det var aldrig något jag upplevde som hyckleri, bara normal mänsklig ofullkomlighet.

Det får räcka så. Mer behöver man inte skriva för att skjuta denna floskel i sank.