Vår tid är full av floskler. En av de mer flitigt
förekommande men samtidigt obetänksamma är ”Barn gör som du gör och inte vad du
säger”.
Så är det förstås långt ifrån alltid. Jag hörde aldrig en
svordom i mitt barndomshem. Ändå var det jag som svor mest på hela skolan en
period på lågstadiet. Det var så illa att jag gick under öknamnet ”Svärjocke”.
(Jag tog visserligen igen det senare och i nian var det en som sa ”Jag har
aldrig hört dig svära”.) Vidare så rökte aldrig mina föräldrar. Ändå hade jag
en period på mellanstadiet då jag tjyvrökte. Mina föräldrar stal aldrig. Ändå
var det något år där jag snattade regelbundet i Torghallen.
Exemplen skulle kunna mångfaldigas. Lägg därtill att jag
under årens lopp har sett många barn bete sig på både det ena och andra sättet
och jag kan garantera att de inte fått beteendet från sina föräldrar. Barn har
alltid ett egensinne och en egen frizon för egna initiativ, ibland under
grupptryck.
Därmed inte sagt att man inte bör föregå med gott exempel. Det
finns ju ingen anledning att röka, dricka sig berusad, fuska med skatten etc.
Men vuxna får med gott samvete också göra saker som barn inte får – dricka
alkohol, köra bil, handla på Internet, spela för pengar, rösta i val m.m. Man ska inte heller underskatta ordens betydelse när det gäller att förmedla värderingar. Det mina föräldrar och morföräldrar berättade för mig betydde väl så mycket som deras föredömen i levnaden. Jag förstod givetvis att orden inte alltid hade täckning fult ut i livsstilen, men det var aldrig något jag upplevde som hyckleri, bara normal mänsklig ofullkomlighet.
Det får räcka så. Mer behöver man inte skriva för att skjuta
denna floskel i sank.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar