Läxor - en rättvisefråga

Att läxor är kontraproduktiva och inte leder till större eller på lång sikt kvarstannande kunskaper visar de flesta vetenskapliga undersökningar. Jag har skrivit om det tidigare och ska inte tjata om det. Om skolan byggde på vetenskaplig grund skulle vi inte ha några läxor.

Läxor drabbar dessutom utsatta grupper – elever med föräldrar som inte har tid eller kunskaper att hjälpa till med läxor, elever med funktionshinder, elever som behöver fritiden för återhämtning därför att skolan tar mycket energi (vilket lätt leder till utbrott hemma om de belastas med ytterligare skoljobb hemma).

Läxor gynnar egentligen bara de elever som är bäst anpassade för den svenska skolan. Därför kommer läxor alltid att vara en rättvisefråga bortom politiska värderingar.

Finns det då ingen typ av läxa som kan befrämja bildning, självständighet och personlighetsutveckling? Jo då. Man kan tänka sig att eleverna får i uppdrag att bedriva någon form av egen forskning – intervjua någon släkting om något, skriva ett självständigt arbete om något specifikt ämne och liknande. Även här måste man emellertid försäkra sig om att eleven får nödvändigt stöd för att kunna genomföra uppgiften.

Men i övrigt bör läxor avskaffas. Det finns inget annat område på arbetsmarknaden där man förväntas ta med arbetet hem och jobba ett antal timmar på fritiden. Elever behöver efter en dag i den svenska, sällan rogivande, skolmiljön ladda sina batterier. Det är att ta ansvar på riktigt och att hitta den där balansen mellan skola och fritid. Då skulle den svenska skolan få gladare och piggare elever under skoltiden och fokus skulle åter igen kunna hamna på kunskaper och bildning.