31 maj 2016

Tjärfabriken i Alebo

Idag var jag ute på en liten historisk rundtur i bygden med en kunnig ledsagare.

Först besökte vi ruinen efter en gammal tjärfabrik på Alebo marker som var aktiv omkring 1918 till 1930-talet.

Fabriken uppfördes av verkmästare Wilhelm Nilsson. Wilhelm var född i Alebo 1872 och son till Nils August Nilsson och Gustava Charlotta Nilsdotter. Han flyttade sedermera till Östergötland, men kom tillbaka till Alebo som änkeman med åtta barn 1919. Han stannade dock bara något år och 1920 flyttade han till Döderhult socken. 

Den lilla tjärfabriken sköttes på plats av Elis Johansson som bodde i torpet Alsborg fram till 1926 då han flyttade till Skräckemåla. Huruvida Elis fortsatte sköta fabriken även de sista åren är i nuläget oklart.

Ett trevligt minne från den småskaliga framställningen av trätjära är ruinen hur som helst.







Vi besökte också "Mangelboa" i en by i socknen.







2 kommentarer:

Malin Petersson sa...

Hej!
Du verkar ju ha full koll på den här kommunens historia, och därför undrar jag om du vet om Mönsterås kommun deltog under Dacke upproren och fejden och skulle kunna svara i några rader om det?

Skulle vara väldigt tacksam för svar då jag håller på och studerar detta på ytan!

Med vänliga hälsningar
Malin Petersson

Jonny sa...

Hej!

Jag har inte studerat Dackeupproret i detalj. Men vår bygd var med all sannolikhet aktiva i upproret. Några i Mönsteråsbygden höll till och med på och krånglade ett år efter att upproret egentligen var slut. Så sent som ett år efter att Dacke hade dött klagade kungen, att det särskilt i Högsby, Fagerhult, Mönsterås och Mörlunda ”finnes ännu en skalkahop”. Hövitsmannen Anders Smålänning befalldes att skicka några knektar för att göra slut på oroligheterna. Mönsterås sticker alltså ut som en bygd där man inte lade ner sina vapen tidigt.

Orsakerna till upproret var flera. En allmän orsak var att de svenska bönderna levde i ett land där fogdar ingrep i deras liv och krävde redovisning av skörd och boskap som sedan användes som underlag för att öka skattetrycket. Och i vår bygd där bönderna verkar ha haft sedvänjan att handla med varandra relativt fritt på landet och i Mönsterås, ingrep nu kungen och försökte styra all handel via Kalmar. Han förbjöd all handel via Mönsterås, vilket förstås inte var populärt. Här hade även klostret i Kronobäck lagts ner, vilket betydde att fattigvården lagts över på socknen, dvs på bönderna själva. Människornas liv hade förändrats. Till det sämre ansåg många.

Mvh
Jonny