Så länge man är tyst får man vara ifred…

Så länge man är tyst om sin kristna tro får man i regel vara ifred. Ingen bryr sig. Men så fort du börjar tala eller skriva mer öppet om den så kommer reaktionerna.

Den vanligaste reaktionen i Sverige är kritik. Dels från icke troende som av olika anledningar är emot religioner, dels intern kritik från andra troende som anser att man inte är tillräckligt helgad för att få prata om kristen tro eller att man säger fel saker.

Kritiken från hedningarna får man leva med. Jesus förutser att den som tar sin tro på allvar kommer att få lida för den. I Sverige handlar det ju bara om kritik. I många andra länder blir man avrättad.

Kritiken från kristna syskon är kanske mer smärtsam, men egentligen inget nytt det heller. Jesu lärjungar störde sig på att en främmande man drev ut demoner i Jesu namn. Johannes sa till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss." Jesus svarade: "Hindra honom inte. Ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. 

Lärjungarna störde sig uppenbarligen på att mannen inte följde just dem, inte ingick i deras lilla gemenskap. Jesus var lite mer vidsynt.

Även under den första kristna församlingstiden fanns en del konflikter mellan ledarna. Tror det var Paulus och Barnabas som var oense huruvida Johannes Markus skulle få följa med. De var så oeniga att det kom till ett ”häftigt uppträde”. Paulus ville inte jobba ihop mer med Markus sedan han svikit vid något tillfälle. Barnabas var väl inte lika resultatinriktad utan tog sig an den stackars Markus. 

Tycker man märker i flera av Paulus brev att han var ganska så stingslig av sig och ofta gick tillrätta med både apostlar och församlingar. På ett sätt kan jag förstå honom. Har själv dåligt tålamod med människor som inte gör det de ska. Å andra sidan ska människor få nya chanser, många nya chanser. Man får inte offra barmhärtigheten. Tur att Barnabas var barmhärtig mot Johannes Markus, annars hade vi knappast haft Markusevangeliet.

Visserligen ställs ganska höga krav på församlingsledare. De skall ha nått en viss mognad i tron. Men i övrigt kan man konstatera att Gud ofta ger uppgifter till dem som misslyckats gruvligt. Mose hade slagit ihjäl en människa och hade svårt för att tala inför folk. Johannes döparen var en bister surkart som utmanade den tidens makthavare så att han gjorde sig socialt omöjlig. Petrus förnekade Jesus tre gånger trots att han lovat motsatsen och högg dessutom av örat på en fiende. Paulus förföljde de kristna innan omvändelsen och var ganska stingslig även därefter. Maria Magdalena, den förste som vittnade om Jesu uppståndelse, hade varit besatt av sju demoner. Ja, så där ser det ut.

Man får ta allt med ro. Om så bara en vill lyssna så är det förstås värt allt.