Trädgårdsäventyret fortsätter

Redan innan kvarterets hyresgäster fick brevet om att man måste sköta sina trädgårdar, så hade jag ju planer på att klippa den vilda häcken en aning och trycka ner några plantor i landet. Kirskålen hade jag slitit bort tidigare. (Jo, jag kan inte sluta att begrunda bostadsbolagets nit för våra trädgårdar och den lite nedlåtande förmyndartonen i brevet, samtidigt som bolaget inte sköter de buskar de själva har ansvar för särskilt väl.)

Nå, idag satte jag ut några plantor och klippte av några grenar lite på måfå på häcken. Hade aldrig klippt en häck tidigare. Det ser fruktansvärt ut. Bland det värsta jag har sett faktiskt. Jag kanske kapar ner den till marknivå istället. Problemet är att den där lilla containern för trädgårdsavfall som bolaget ställt ut nu är full. Hur den kan vara det förstår jag inte då det krävs minst två man för att öppna luckan. I alla fall om man vill göra det säkert. Jag lyckades med stor nöd och med risk för klämskador öppna den själv, men gör helst inte om det.

Anledningen till att jag reagerat på den nya trädgårdsstressen är att jag avskyr den där trädgårdssnobbismen som ibland återfinns i villakvarteren. Det ska vara på ett visst sätt, prydligt och för uppvisning. Det ska matcha kvarterets anseende. Nog är det mycket trevligare med mångfald. Låt det vildvuxna blandas med det välplanerade. Det är det som skapar charmen.

Trädgårdsäventyret fortsätter.