Min dotter slutar snart sexan och det är dags för första
årskursbetyget. Man bör förstås fråga sig vad ett betyg är värt i dagens skola.
Du kan i princip skriva A på alla prov, men ändå få ett E eller D för att du
inte har levererat muntligt. Samtidigt kan den som fått underkänt på nästan
varje prov få ett E (godkänt) bara för att eleven deltagit i diskussioner eller
för att läraren är ”snäll” eller inte orkar med det obehag som alltid uppstår
när man måste underkänna någon. Nu ska väl Skolverket ändra på detta, men
ännu har väl ingen skola vågat sätta betyg efter de nya mindre rigorösa
reglerna.
Men även i övrigt så är betyg ytterst svåra att värdera. I
Sverige kan man få bra betyg av flera skäl. I bästa fall är det för att man har
visat att man kan något, men det kan också bero på att läraren inte vill stöta
sig med elevens inflytelserika föräldrar, att eleven går på en skola som vill
konkurrera med bra betyg, att eleven har en rektor som vill slippa klander för
att för många elever inte får godkänt i kärnämnen, att eleven är trevlig och
mogen, att…ja vad som helst egentligen. Nu protesterar förstås alla seriösa lärare, men
jag har tillräckligt många kontakter i skolans värld för att veta vad jag
snackar om.
Hur ska man då göra som förälder? Det man bör göra är att
fokusera på rätt sak från början. Man måste lära sitt barn att inte fokusera på
betygen, utan på kunskaperna. I bästa fall ger kunskaper bra betyg. Om inte så
är kunskaper inte tunga att bära. De kommer alltid att vara till hjälp. En bra
arbetsgivare genomskådar alltid ett bra betyg som saknar täckning i den
personens bildning och karaktär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar