Vi får väl se vad som överlever...

Arbetar ganska intensivt med den forskning som ska ligga till grund för min kommande bok om Mönsterås på 1600-talet. Det tar tid och är relativt tråkigt. Eller…hemskt tråkigt faktiskt. Roligt blir det först när man får börja skriva. För att hålla mig i form skriver jag av mig en och annan artikel som blivit sidospår. Igår länkade jag till en artikel om den pest som drabbade även vår bygd 1710-1711 och som brutalt lade omkring 40-50% av befolkningen i jorden. Helt i paritet med den medeltida, och mer omskrivna, digerdöden.

Har ju gett ut tre böcker med Mönsteråsanknytning som verkar ha blivit uppskattade lokalt. Den första ”På Åsen-En resa genom tidernas Mönsterås” var ju mest en så kallad ”kul grej”, bara en samling av några artiklar jag skrivit för bloggen. Inget djupgående alls. Men visst, som kuriosa är den kanske trevlig. Den andra boken, ”Mönsteråsbarn”, som egentligen var en kombinerad självbiografi och lokalhistorisk bok, är jag mer stolt över. Den tycker jag håller rakt igenom. Typiskt nog är det kanske den minst efterfrågade. Den senaste ”Muddern”, som är en slags lokal absurd deckare, som bryter mot de flesta av genrens krav, är kanske den som var mest populär lokalt. Ibland blir man överraskad.

Dessvärre befarar jag att BTJ (Bibliotekstjänst) har recenserat dessa i sina häften för biblioteken. Dessa kan jag inte läsa, men jag befarar att omdömena är mindre smickrande. Det brukar vara en avgrund mellan vad den vanliga läsaren av folket tycker och recensenter. Det får man lära sig att leva med, men lite nyfiken på vad de skriver är jag. Även en sågning kan ju vara fantastisk underhållande läsning.

Får ibland ett ryck och gör något i trädgården. Nej då, den är inte vanskött, bara lite mysigt vildvuxen. ;-) Nå, har rensat bort kirskålen och börjat klippa bort grenar från den anskrämliga häcken. När syrenerna blommat färdigt ska jag kapa bort ett antal grenar på den. Vi får väl se vad som överlever.

Paul Simon har gett ut en fin skiva av högsta kvalitet som kräver flera och noggranna lyssningar. Han är ju en bra bit över 70, men ännu nyfiken på musiken. Den här skivan har en hel del fina sånger, udda toner och harmonier (han använder sig i vissa sånger av mikrotonal musik, dvs musik med mindre tonsprång än halvtonsprånget).

Här en långsam vacker sång från skivan. Älskar textraden "It´s just the way I´m dealing with my joy."