Det har nu gått drygt ett halvår sedan jag gav ut min
Mönsteråsdeckare Muddern. Den lilla upplaga på 300 ex som jag hade råd att låta
trycka sålde slut på mindre än en månad. Även om jantelagen nu sliter mig i
örat, så kan man väl utan att skrodera säga att det blev en liten lokal succé.
Boken är alltså slutsåld, men kan lånas på biblioteket där den på ett halvår
varit utlånad 29 gånger, vilket är en bra siffra.
Jag har ju hela tiden reserverat mig för att jag inte kan
skriva deckare och att historien är ytterst absurd. Likväl finns det förstås en
viss tematik i boken och jag är ändå ganska nöjd med den återhållsamma humoristiska
ton som genomsyrar boken. De teman som återfinns är:
- miljön, såväl föroreningar som geografiska platser.
- spänningen mellan kulturarvet och kravet på utveckling.
- socialt utanförskap. Ingen har väl kunnat undgå min
fascination för människorna i marginalen. Antihjältar.
- skvallerkulturen
- den politiska kulturen
Ibland kan jag tycka att det är för stort fokus på vilken
veckodag det är. Måndagar har oförtjänt dåligt rykte, medan fredagar är enormt
upphaussade. Det hänger förstås ihop med arbetsveckans utformning, men ändå…livet
måste väl bestå av mer än glädjen att vara ledig ett par dar.
Kommunfullmäktige i Mönsterås brukar ju inte vara de
spännande debatternas högborg. Delvis lär det bero på att Socialdemokraterna
vill hem så fort som möjligt och slippa onödiga voteringar. Så få som möjligt
upp i talarstolen, lär vara mottot enligt säker källa.
Så till avdelningen galna politiska idéer.
Regeringens skogsutredare verkar vilja förbjuda privat ägande av skog. Kan detta
vara seriöst? Om det skulle genomföras är det ju inget annat än en kommunistisk
reform. Visst ska staten ta ansvar för fält som har med rikets grundläggande
säkerhet och försörjning att göra, men att förbjuda privat ägande av skog är
väl att ta i.
Nästa mindre smickrande idé står Sverigedemokraterna för.
Jimmie Åkesson gillar inte funktionalismen. Det lär han inte vara ensam om. Jag
kan till och med dela den ståndpunkten. Men sedan skiljs våra vägar åt, som
vanligt. Jimmie vill nämligen riva bort funktionalismen. En ny rivningshysteri
alltså. I en tid av bostadsbrist. Man tar sig för pannan. Även om
funktionalismen i sig ofta var ful och relativt historielös, så har den ju nu
blivit en del av vår moderna historia och ska givetvis inte rivas. Läs gärna
Daniel Braws ledare i dagens Barometern/OT.
Tror husen på Pionjärgatan kallas Lamellhus. Kommer SD att definiera dom som funktionalistiska och riva dem? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar