3 juli 2016

Myter, lögner och tyckande är viktigare än vetenskap

"Svenskarna har fel om nästan allt", skrev Andrev Walden i en artikel i Aftonbladet häromdagen. Inte bara svenskarna utan de flesta nationaliteter. Han visar hur människor i allmänhet bygger sin verklighetsuppfattning på myter och vanföreställningar. 

Folk i hela Europa tror att våldet har ökat fast det har minskat. Svenskarna tror att befolkningen består av 17 % muslimer, fast de bara utgör 5 %. Folk tror att invandrarna utgör 25% av befolkningen fast de bara utgör 16%. Ja så där är det på punkt efter punkt. Många lever helt enkelt i villfarelse och fattar beslut utifrån felaktiga grunder. Poängen är att människor förstorar det de är rädda för eller ogillar. Och påtalar man att de har fel, så blir de i regel arga eftersom de inte förmår att skilja på tyckande och vetenskap.

Som historiker har jag det som roligast när jag får slå hål på myter eller vända på perspektiven. Det är då det bränner till lite extra.

En myt är alltså att våldsbrottsligheten har ökat i modern tid. Sanningen är att den har minskat i hela västvärlden, även i Sverige, även i Mönsterås. Fler och fler går omkring med en känsla av att Mönsterås har blivit en allt otryggare plats, trots att undersökningar visar att Mönsterås blir allt tryggare för allmänheten.

En lokal myt är att mellangården skonades när danskarna kom till Lövö 1677. En enkel koll i källorna (vilket ingen uppenbarligen har mäktat med på 300 år) visar att just den gården brändes. En annan myt gör gällande att alla bönderna på Lövö dödades vid anfallet, trots att alla skänker pengar till kyrkan åren efter kriget, vilket man inte torde kunna göra om man är död.

En annan lokal myt är att Industrigatan (nu Jacobs Gränd) blev något slags invandrargetto på 1960- och 70-talen. En liten undersökning visade att så inte alls var fallet. Av omkring 130 hushåll i området 1976 hade bara 7 utländskt klingande namn, drygt 5 procent.

Att vända på perspektiven är också fruktbart. Särskilt givande brukar det bli om man jämför den nationella historien med den lokala. Ibland blir det nästan för enkelt att ifrågasätta den traditionella värderingen av den nationella historieskrivningen.

Den så kallade landsfadern Gustav Vasa var i själva verket en katastrof för Mönsteråsbygden. Han höjde skatterna, lade ner klostret som betydde mycket för bygdens kunskapsnivå och sjukvård, samt förbjöd all handel via Mönsterås.

Stormaktstiden brukar ibland framställas som något man ska känna stolthet över. Ute i bygderna innebar denna period i Sveriges historia inget annat än ett stort lidande. Det var krigsskatter, det var utskrivningar av bygdens unga män, utskrivningar som ibland bidrog till brist på arbetskraft så att åkrarna förföll, vilket sin tur ledde till hungersnöd. Lägg därtill att krigen gjorde att vi ibland fick besök av fienden. Två gånger under 1600-talet brändes Mönsterås och nästan alla byar i bygden ner. Bara aska återstod.

Ibland känner sig människor kränkta av fakta. Historikern Dick Harrison råkade en gång säga att vi alla är ättlingar till invandrare eftersom norden täcktes av inlandsis för 14 000 år sedan. Förutom att han fick några tusen hatmejl från nazister och Sverigedemokrater så fanns det samer som kände sig kränkta eftersom de därmed inte skulle få räknas som ursprungsbefolkning. Ett historiskt otvetydigt faktum blev en kränkning.

Själv blev jag en gång utskälld av en kvinna för att jag berättade det otvetydiga faktumet att våldsbrottsligheten har minskat i ett historiskt perspektiv. Så kunde det ju bara inte vara, menade damen. Hon hade ju minsann läst i tidningen.

Känslor och myter är viktigare än vetenskap och fakta i vår tid. Man säger att människor är trötta på experterna. Vi vet alla vad det kan leda till. I bästa fall stannar det vid att en lokal myt om ett hus får fortleva. I värsta fall leder det till gaskammare.

Läste att många av dem som röstade nej till EU i Storbritannien utgick från rena känslor och falska påståenden. Man säger att det var folkets uppror mot experterna. Det var alltså myter och skrönor som vann över fakta. Vi lever i sanning i en skrämmande tid.

På det lokala planet kan det orsaka tragedier för människor som utsätts för illasinnat skvaller. Man kan i regel leverera hur mycket fakta som helst som understöd för sanningen, men det är så gott som alltid utsiktslöst. Människor väljer nästan alltid att tro på lögnen. Det blir roligast så. Eller?

Minns själv när det florerade ett rykte att jag hade fått sluta på olika arbetsplatser för att jag var så besvärlig, bland annat biblioteket. Den gången valde jag att försvara mig med fakta. Jag skaffade ett intyg från kulturchefen som intygade att jag hade slutat på biblioteket av helt andra skäl. Jag visade också upp ett antal arbetsintyg från tidigare arbetsplatser med enbart positiva vitsord. Hjälpte det? Tillåt mig tvivla.


Läs även Jesper Ericsons – Se upp för det djupa faktagapet. Om fakta-fri populism.

Nej, Industrigatan var aldrig något invandrargetto på 70-talet. Endast omkring 5% av befolkningen hade utländskt klingande namn.
Nedan tre av de intyg jag visade upp när jag råkade ut för ett illasinnat rykte.




8 kommentarer:

Ulf Arvidsson sa...

Du skriver att Mönsterås och övriga Sverige är en tryggare plats att leva jfm tidigare (i modern tid). Jag har läst Brottförebyggande Rådets Rapport och det är ju inte självklart att livet är "tryggare" bara för att det begås färre mord (inte våldsbrott). Du kallar känslan som folk beskriver för myt. Så färre brott är enligt ditt sett att se på det tryggare och andra som inte uppfattar det så har gått på en myt. Intressant. Värt att kommentera vore kanske att våldsbrotten dvs misshandel, våldtäkt försök till mord eller dråp har ökat senaste 30 åren. En osäker faktor här är givetvis anmälningsfrekvens. Jag tycker att du borde vara mer nyanserad i ditt sett att formula dig. Hur definerar du ordet trygghet?
U fd Mönsterås bo

Jonny sa...

Det du skriver är som väl är inte sant. Även misshandel och grovt våld som inte är dödligt har minskat sedan 1990. Diskrepansen mellan den uppleva otryggheten och våldsnivån i samhället är ganska stor. Ser vi det på ännu längre sikt (sedan 1500-talet) så är minskningen av våld än tydligare. Däremot vill jag minnas att bedrägerier och butiksstölder har ökat ganska kraftigt. Trygghet handlar väl om att utan rädsla för att bli utsatt för våld och övergrepp kunna vistas var man vill, exempelvis. Med all sannolikhet har det aldrig varit tryggare att gå omkring på Mönsterås gator än idag.

Jonny sa...

Här kommer en ganska färsk länk:
http://www.forskning.se/2016/02/08/valdet-minskar-trots-fler-anmalningar/

Ulf Arvidsson sa...

Kunde du inte läsa länken jag skickade eller hittade du inte på nätet?

Jonny sa...

Sorry om det dröjer lite ibland. Jo, men din länk handlade ju om anmälda brott. Jag diskuterar den faktiska våldsnivån.

Ulf Arvidsson sa...

Så du menar att ett samhälle med ökat antal anmälda brott är ett tryggare samhälle allt annat lika? Det du kallar faktisk våldsnivå är alltså allena den rätta "avläsaren" för trygghet i samhället inte anmälan om brott/våld? Med det resonomanget förringar du anmälarna dvs de som upplever att de blivit utsatta för våld/brott. Snäv syn och orättvist tycker jag. I första inlägget skrev jag att anmälningsfrekvens kan vara en faktor att ta hänsyn till men det ändrar inte på slutsatsen - ett samhälle där mer våld förekommer (anmält som faktiskt) kan inte vara tryggare, för mig känns det logiskt och är knappst någon derangerad verklighetsuppfattning eller myt.

Jonny sa...

Hur fler anmälningar går ihop med lägre våldsnivå framgår av den artikel jag länkade till. Den känsla av otrygghet som många upplever saknar faktiskt stöd i våldsnivåerna. Varför våldet har minskat över tid diskuteras. Den viktigaste faktorn är sannolikt alkoholanvändningen. Det är nog därför som våldsnivåerna nådde sin absoluta botten under motbokstiden i Sverige. I äldre tider spelade hederskulturen i Sverige också en stor roll för våldsnivåerna. Men nog är det bra att våldet har minskat över tid, både på lång sikt, men också sedan 1990-talet. Att anmälningarna ökat beror på att toleransen gentemot våld minskat, vilket bara är bra. Man anmäler för en knuff, en spark på smalbenet etc. Men det skadliga våldet har minskat. Vet inga forskare som säger emot det.

Jonny sa...

Tillägg: men jag är givetvis tacksam att du breddar diskussionen. Svårt att få med alla aspekter i ett blogginlägg som handlar om väldigt mycket.