Smarta kommuner använder bygdens historia för trivsel och marknadsföring

Man har börjat riva unika kulturmiljöer i Sverige igen på ett sätt som gör att man kan tala om en ny rivningshysteri. Läs den här artikeln i Land. Vi har sett tendenser till detta även i Mönsterås med rivningar av gammalt fint godsmagasin och en mekanisk verkstad på Kuggås, där dessutom de nya husen avviker på ett exceptionellt sätt från områdets karaktär och förfular hela landskapet. Om man nu till varje pris ville bygga hus där, varför byggde man då inte i en stil som passar området? 

Och för ett tag sedan var det Södra som rev en fin gammal gård i Siggehorva med en flera hundra år gammal stenkällare. Därmed suddade man bort de sista konkreta resterna av en i grunden medeltida gårdsanläggning. Kommunen beslutade nyligen utan några diskussioner att godkänna den nya detaljplanen. Inte ett enda parti, inte en enda ledamot verkar ha haft synpunkter. Man häpnar hur sådant kan få förekomma. Pang! Och så ska en hel gammal fin kulturbyggd öppnas upp för industrier.

Nu såg jag i tidningen att byggnadsnämnden vill utreda Kuggås kulturhistoriska status. Varför kan man undra? När Länsstyrelsen gav rekommendationen att inte riva Mekaniska verkstaden i en lång och välgjord utredning brydde sig inte kommunen ett dugg. Är det som jag förutspådde för ett par år sedan, att man är ute efter att få riva den gamla tändsticksfabriken för att få uppföra bostäder där? I så fall tar man bort en av Mönsterås absolut viktigaste industriminnen och den sista resten av det industriområde som Kuggås en gång var. Spåren av det förflutna är då definitivt utrotade. Hoppas innerligt att min magkänsla är felaktig. För river man gamla "Spetan" har man rivit något som är helt i nivå med det värdefullaste man rev på 60-talet.

Den gamla tändsticksfabriken på Kuggås. idag ett av områdets sista spår från den industriella epoken. Visserligen förändrad genom årtiondena, men en unik byggnad som måste få vara kvar. Hoppas Mönsterås kommun inser dess värde.

Jag vet hur en del av er reagerar nu. Att jag är en stofil. Att jag vägrar se att utvecklingen går framåt. Att vi inte kan stoppa framåtskridandet. Men det är precis tvärtom. Smarta kommuner använder ortens historia som en del av sin identitet och marknadsföring, medan osmarta kommuner pratar om framtiden som om historien inte fanns. De talar om att blicka framåt. Jo då, gå gärna framåt, men gå framåt baklänges. Och formulera en genomtänkt helhetssyn där bygdens historiska karaktär får bidra till både trivsel hos dem som redan bor där, samt locka fram nyfikenhet hos utsocknes (och kanske framtida kommunmedborgare).

Ett smart agerande för Mönsterås vidkommande innebär inte bara fokus på Storgatan och Kronobäcksruinen. Nej, det handlar om så mycket mer. Det handlar om industriminnen, om stenmurar, milstenar och hela kulturlandskapet, även på landsbygden. 

Egentligen tror jag inte kommunen är helt tondöv. Jag har förstått att man gärna vill ändra på den hemska asfaltparkeringen mitt emot apoteket. Att återställa den gamla karaktären med bebyggelse vore ju en dröm, men lär inte bli möjligt pga parkeringsbehovet. Men kan man på något sätt ge området en känsla av att hänga ihop med Storgatan så gör det!