19 november 2016

Att passa tider...

Lärare är olika, och jag bryr mig ärligt talat inte om lärare försöker bygga förtroende med kompisattityd eller är ”stränga”. Det är nog bra att båda varianterna och allt däremellan finns. Det viktiga är att lärarna har hjärta för eleverna och brinner för sina ämnen. Särskilt den som är sträng måste ha ett stort hjärta. Annars blir det lätt Caligulafasoner och det betackar vi oss för.

Nu har det i alla fall dykt upp en lärare på min dotters skola som betraktas som en aning sträng eftersom han uppenbarligen är noga med att man ska passa tiderna. Det tror jag bara är bra. Att passa tider är gravt underskattat. Det handlar om respekt för de andra i gruppen. Och det kommer aldrig att fungera i framtida arbetsliv om man inte kan passa tider.

Nu kan det givetvis finnas extraordinära omständigheter som gör det legitimt att komma för sent. Det kan finnas en diagnos som ställer till det, och det är inget man ska håna eller göra sig lustig över. Det kan också vara så, vilket hände på min tid, att elever utsätts för något som gör att de kommer för sent. När jag gick på Parkskolan var det inte helt ovanligt att mobbartyper gömde mina kläder i samband med gymnastiken och då var det ju inte helt enkelt att komma i tid till nästa lektion. Ingen hade mått väl av att jag hade dykt upp naken. Inte ens på biologin.


Men en gissning är att 99% av alla förklaringar när man kommer för sent är dåliga bortförklaringar.

Inga kommentarer: