Alla föräldrar till barn med asperger eller annan form av
autism vet att den svåraste kampen inte är med sitt barn, utan med en
oförstående, okunnig och fördomsfull omgivning, samt oftast direkt katastrofala
myndigheter. Dessa barn kan emellanåt bete sig på ett sätt som avviker från
omgivningens krav på hur man ska uppföra sig. Därför kan föräldrar till
autistiska barn få höra att barnen är bortskämda och ouppfostrade. Eller så får
föräldrarna veta att det är dem det är fel på när barnen skriker, slåss och
slår i väggar och dörrar, eller på annat sätt agerar utåt i för dem stressande och energikrävande situationer.
Vad ska man då göra som förälder? Svar: Ingenting. Man har
fullt upp med sitt barn, fullt upp med att försöka förstå, förebygga och
hantera situationer som ständigt uppkommer av orsaker som för gemene man är
småsaker. Man ska aldrig skämmas för hur ens barn beter sig när det bottnar i
en diagnos. Man ska heller aldrig skämmas för att man emellanåt också
misslyckas som förälder. Man lever delvis i olika universa. Det finns dom som
säkert skulle vilja att vi satt i ett ödehus ute på landet som medeltida
spetälska, men man ska aldrig ge vika för socialt tryck. Det tar sin tid att nå
dit, men när man väl gjort det infinner sig ett förunderligt lugn. Kom ihåg det nästa gång du blänger på mig som förälder. Jag har sedan länge slutat bry mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar