6 november 2016

Punken och mormor

Nej, jag har egentligen aldrig varit punkare. Visst fastnade en och annan låt, men det lät oftast lite för rått för min smak. Och så det där att punken nästan gjorde en ära av att inte kunna spela. Men det fanns en energi och en attityd som gjorde att jag ändå var punkare in disguise. Inte vad gäller den anarkistiska biten, men när det gäller individens förhållande till förtryckande människor och system. Eller som Freddie Wadling sjöng i låten Levande begravd:

Jag vill inte bli levande begravd
Jag vill inte vara någons slav
Och du vill vara nyttig när du jobbar
För annars är du ett problem
Vi är köpta och betalda
Av samhällets system

Naiv text i en mening, men däri låg också punkens styrka. Naiv och ibland med humor på gränsen.

Många menar väl att det där är något man växer ifrån, något som hänger ihop med tonårens ifrågasättande. Men så behöver det inte alls vara. Punken knöt hos mig an till arvet efter mormor och morfar. Och det var ett idémässigt arv som kanske mest handlade om att aldrig ge upp sitt människovärde. Jag kan än höra mormors röst: "Låt ingen trampa på dig pöjk". Och morfars handslag som var det mest fasta jag någonsin har upplevt. 

Mormor och morfar var länge ledare för en statarfamilj som sedermera lyckades skaffa sig ett litet torp när morfar blev industriarbetare på Jungner. Morfar intervjuades en gång i tidningen och sa då att ”på den tiden var en arbetare inte mycket värd”. Sedan fick de uppleva hur arbetarna fick ta del av folkhemmets välfärd. Men attityden att inte kröka rygg för storbönder eller godsherrar, att ha fått kämpa sig till ett människovärde, ja det gick ju i arv.

Samtidigt som vi i min släkt har en okuvlighet, så är vi snälla. Förmodligen för snälla. En del kan nosa sig till det där och trycker ner oss. När vi sedan väl säger ifrån till slut, för sådana är vi också, så brukar det vändas emot oss. Vi är då besvärliga och konfliktbenägna. Men så är det inte alls. Det handlar bara om respekt och människovärde. Det handlar om frihet. Mitt i folkhemssverige och socialdemokrati fanns det här liberala draget som en stark underström.


Så punken och mormor hade mer gemensamt än man först kan tro. Skillnaden var främst att punken även ifrågasatte Gud. Mormor var djupt kristen och gammelkyrklig. Gud gav henne det människovärde och den frihet som storbönderna förvägrade henne.


Mormor och morfar firar här guldbröllop. De var gifta i över 60 år.
En av de psalmer som mormor förmedlade till mig. "Sänd av himlens sol en strimma, Herre, över mödans dag." Tyvärr hittar jag den inte i gammal stil, men det här är ändå en vacker modern version med underbar ackordföljd.





Wilmer X var ju inte ett punkband, men hade ibland den attityden. Här en favorit.


2 kommentarer:

Willy Nilsson sa...

Hej, Jonny!
(Tredje försöket, glömde återigen att underteckna! Men man har väl tre försök även när det gäller psalmpublicering?)

Psalm 502 i ”Den Svenska Psalmboken” , 1937.

1.Sänd av himlens sol en strimma,
Herre, över mödans dag.
Skänk åt varje dagsverkstimma
Kraften av ditt välbehag.
Fyll vårt hjärta med den tro,
Varur trogen tjänst kan gro.

2. Giv att vi, vadhelst vi verka,
Tjäna dig, men ock varann,
Och i samfälld gärning stärka
Allt, som binder man vid man
Till gemensam ädel strid
I en hård och söndrad tid.

3. Vare det vår levnads lösen:
Ej på eget bästa se.
Bröder, ur Guds kärlek ösen,
Kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön:
Kraft till tjänst är tjänstens lön.

O. Åhlén (1936).


Psalm 291 i ”Den Svenska Psalmboken , antagen 1986.

Sänd av himlens sol en strimma, Herre, över mödans dag.
Skänk åt varje dagsverkstimma kraften av ditt välbehag.
Fyll vårt hjärta med den tro varur trogen tjänst kan gro.

Hjälp oss att vadhelst vi verka tjäna dig, men ock varann,
att tillsammans enigt stärka det som bäst oss gagna kan.
Ge oss mod till ädel strid i en hård och söndrad tid.

Detta skall vår lösen vara: ej på eget bästa se.
I din kärlek oss bevara, kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön: kraft till tjänst är tjänstens lön.

...Text: Oscar Ahlén 1934, kyrkoherde i Kvillinge, Östergötland
Bearbetad: Britt G Hallqvist 1983, författare och översättare, Lund
Musik: Heinrich Albert 1642, tysk organist och tonsättare, Königsberg

Hälsningar!
Willy Nilsson

Jonny sa...

Tack Willy!

Väldigt intressant att se båda textversionerna!

Allt gott!
Jonny