28 april 2017

Tårar och magiska veckor

Jag gråter sällan. Som ung gjorde jag det ibland. Ensamheten var plågsam. Tårarna desperata från själens djup. Varför ville ingen ha mig? Frågan var egocentrisk och svaret fanns redan där.

Som vuxen är tårarna mer stillsamma. Jag grät när vi fick vår dotter. De tårarna var offentliga för det var glädjetårar. Annars sällan. Något har hänt som gjort mig oförmögen att gråta. De få gånger jag gör det är det i någon slags djupt vemod. Aldrig förtvivlat. Aldrig så någon ser.

Håkan Hellström är ingen favorit. Tvärtom faktiskt. Jag uppskattar hans lån från Morrissey, men föredrar människor som kan hålla en rak ren ton, och det gör inte Håkan så ofta. Men den här låten älskar jag i just denna remix.



Långhelg. En slags resignerat lugnt vemod har sänkt sig. Saker kommer inte att bli bättre. När den insikten landar så börjar man göra allt det där man egentligen vill i alla fall. Skit samma liksom. Så nu blir det mycket fotboll. De här första veckorna av seriespelet är magiska.

Och så deckaren förstås. Den formas även när jag inte nämner den här. Dyker bara upp allt fler infallsvinklar och dimensioner jag vill få med. Måste begränsa mig. Men roligt få skriva en bok där handlingen utspelar sig i den bygd man älskar (och ibland hatar).


Nu veckans två glas vin. Jo jag vet att jag nämner dessa två glas varje vecka nästan. Varför? Tror det är för att reta alla skenheliga puritaner. Ibland får man ta sig en sup för att reta djävulen. Ni som är gammelkyrkliga förstår vad jag menar. Ha en trevlig helg!

Inga kommentarer: