30 oktober 2017

Klyftan mellan de traditionella förlagen och egenutgivarna

När man ger ut böcker helt själv som jag gör så noterar man att klyftan mellan den traditionella förlagsvärlden och vi som ger ut själva via print-on-demand är ganska stor. Och de som tror sig veta bäst, så kallade litteraturkritiker, tycker oftast att egenutgivningen inte håller måttet. De traditionella förlagen och kritikerna bildar således en ohelig allians.

Kritiken går oftast ut på att vi egenutgivare saknar förlagsredaktörer som ska göra våra berättelser bättre. Och författare med förlagskontrakt försvarar att redaktörer lägger sig i och petar i deras texter. Allt handlar om att göra bra berättelser ännu bättre sägs det.

Men tänk om jag inte vill ha någon som gör mina berättelser bättre. Jag ger hellre ut en ”dålig” bok som jag själv är nöjd med och kan stå för än en ”bättre” bok där en redaktör har styrt innehållet.

Sanningen är förstås att de gamla förlagen låtsas stå för någon slags kvalitetsstämpel. De vill till varje pris äga rätten att använda sig av begreppet kvalitetslitteratur. Men det räcker ju med att läsa en genomsnittlig svensk deckare eller för all del vad som helst, så inte är väl kvalitet det första ordet som kommer till en. Litteratur idag handlar i allt väsentligt om att vara en känd person och att smaska på med överdoseringar av sex och våld, gärna kryddat med något politiskt korrekt tema och lite lagom feministtouch. Det är sällan man finner vare sig djup, originell humor eller något som griper tag. Visst kan den som letar finna guldkorn i svensk litteratur av idag, som Therese Bohman, men man får leta länge och noga. Det mesta är antingen orkeslös ytlighet eller krystat och svårt som ska framstå som märkvärdigt.

Så jag kan helt ärligt säga att jag troligen inte hade accepterat att ge ut på ett etablerat förlag om de hade haft för avsikt att lägga sig i min text. Visst kan det vara frestande att sälja sig för att kunna försörja sig, men då ska man vara medveten om vad man förlorar. Och jag tycker själen är väl värd att vårda.

Inga kommentarer: