Så var fredagen här igen. En tämligen bra vecka för att vara
i min värld. För någon annan skulle den förmodligen te sig abnorm.
Bäst gick föredraget häromkvällen. Människor har till och
med kommit fram ute på köpingen och tackat extra. Det värmer förstås hjärtat.
Inte för att jag brukar ha särskilt stort bekräftelsebehov, men jag har fått ta
så mycket skit och mobbning i livet att jag unnar mig att suga åt mig beröm när
jag får det. Jag bryr mig inte så mycket vad människor tycker och tänker om
mig, men nu när jag snart fyller 50 ska jag bli bättre på att ta beröm. Hur som helst finns chansen att höra föredraget igen den 28 november på hembygdsgården kl. 18.30. "Myter och sanningar om Mönsterås historia". Det är ett föredrag jag verkligen tycker om att hålla. Knivarna är ganska så vässade då.
Det värsta jag vet är människor som missbrukar sin makt.
Människor som markerar. Människor som letar fel och försöker trycka ner en.
Folk som inte ger mig utrymme att ta egna initiativ och växa som människa.
Men om sanningen ska fram känns det lite tomt nu när boken
är färdigskriven och inlämnad till förlaget. Men jag får ta chansen att läsa
ifatt. Har några böcker som har legat och väntat.
På lördag ska jag lyssna på Christopher O´Regan i
Parkskolans aula. Ska bli skönt att bara få koppla av en stund och lyssna på en
skicklig föredragshållare. Mönsterås Kulturförening arrangerar. Stötta genom att bli medlem.
Nu väntar en kväll med läsning och så mina två glas vin.
Avslutar med två sånger som betyder mycket för mig. Den första ingjuter mod, låt vara att jag alltid saknar Johnny Marr på gitarr. Den andra beskriver så vackert hur mörkret i själen får ge vika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar