Hur mår fotfolket?

Jag undrar hur de gamla hederliga pingstvännerna mår nu? Av tradition utgör de flesta i den frikyrkorörelsen Kristdemokraternas kärntrupp. Av tradition har de också alltid haft en genuin vilja att hjälpa flyktingar. Ja, den viljan har ibland varit så radikal att de gömt flyktingar. Hur ska de nu kunna rösta på det nya flyktingfientliga partiet KD? Eller ska de gå emot sina samveten och fortsätta vara lojala med Sveriges nya betonghögerparti? Har hört många som inte känner igen sitt gamla parti, och gamle partiledaren Alf Svensson har gjort tydliga markeringar. Alf var ju en sann kristen humanist.

Samma problematik finns inom Socialdemokraterna där en hel del inte alls uppskattar den högerpopulistiska politik och anpassning efter SD som partiledningen nu gjort.

Samma fenomen finns om än i mindre skala i andra partier. Miljöpartiets fotfolk är i regel betydligt mer miljöradikala än den kompromissvilliga partiledning som sitter i regeringen. Och vad tycker alla hel- och halvrasister i Sverigedemokraterna nu när deras partiledning har tagit på sig en icke-rasistisk kostym? Kanske anar de att det under kostymen är lika brunt som förut, eller så röstar de på andra bruna nyanser. Och vad säger det gamla konservativa bondfolket om Centerpartiets omdaning till ett liberalt parti, så liberalradikalt att det blivit mer liberalt än Liberalerna?

Nog är det i valrörelser som partierna borde vara särskilt måna om sina lojala väljare. Men så fungerar det tydligen inte längre.

Förresten. Jag vill hålla en kurs om nationaldagen, skolavslutningen och midsommar. Många, särskilt sympatisörer av ett specifikt parti, verkar inte veta när man ska sjunga vad och hur man använder flaggor. På grundkurs A får man lära sig att nationalsången lämpligtvis sjunges på nationaldagen (inte skolavslutningen!), medan Den blomstertid nu kommer och Idas sommarvisa hör hemma på skolavslutningen. På midsommar upptas lämpligen snapsvisor eller Små grodorna. Alternativ visor i folkton.