Den folkliga fascismens återkomst

Det vi ser nu i Sverige och Europa är inte bara den folkliga fascismens återkomst, utan också den mest cyniska varianten av Homo Economicus där människoliv mäts i kostnad eller vinst.

Den dumhet vi nu ser sprida sig i Sverige är inte folket som äntligen vågar säga ifrån. Det är ren och skär ondska och vrede. Och den vreden bottnar i hjärtlöshet. Låt oss kalla saker vid dess rätta namn. Det var därför många blev så arga när Reinfeldt bad oss öppna våra hjärtan. Dom hade inga och blev påminda om det. Och när man blir påmind om något man borde ha så reagerar en del med vrede. Det är en försvarsmekanism.

Och anledningen till att man bör kalla det folklig fascism är att rörelsen går långt utanför SD:s väljarbas. Nästan alla partier, med ett par viktiga undantag, har anammat retoriken och står inte upp för sina ideal. För detta kan man inte känna annat än genuint förakt. Och kom ihåg att det inte var Gestapo som stod i varje gatuhörn i Tyskland. Det var vanligt folk som rapporterade in var judarna eller "förrädarna" bodde.

Värst i klassen utanför SD är väl ändå moderaternas misslyckade politiker, ja han med skägget. Partiet har definitivt inte råd med en sådan clown. Hur kan man låta någon enskild människa sänka hela skeppet på det sättet som nu sker. Obegripligt dåliga valstrateger i det partiet. Som om det inte räckte med mänsklig värdighet.

Men vi är några som aldrig kommer att vika ner oss. Det har jag aldrig gjort och lär aldrig göra. Och mig vågar ni er inte på. Fegisar!