17 juli 2018

Det öde landet...

Jag vandrar runt i ett öde Mönserås. Det är kväll. Gräsmattorna ligger gula av torkan. Öde. De borde vara fulla av ungar som spelar fotboll. Och kvarteren borde krylla av äventyrslystna kids som leker alltifrån kurragömma till tjuv och polis eller liknande mer eller mindre lämpliga lekar. Ungar i träden, på taken, i källargångarna. Överallt springande, smygande, lekande, spelande. Men allt ligger tyst och stilla. Plötsligt kommer två nysvenska pojkar cyklande utan hjälm, ännu lyckligt opåverkade av svensk överbeskyddarmentalitet. Jag får en ursvensk impuls att vilja peka på huvudet för att markera att de bör ha hjälm, men lyckas i sista mikrosekund hålla armen stilla. Fler syns inte till. De är någon annanstans. Mycket har hänt sedan jag själv sprang omkring där med mina kompisar som barn. Dom här magiska sommarkvällarna hade vi älskat.

En del människor är oerhört fixerade vid vilka som begår brott. Vilka som är överrepresenterade alltså. I övrigt synes de vara helt ointresserade eller rent av obegåvande när det kommer till kriminalia. Än mindre hyser de empati för brottsoffer. Man är bara intresserade av de där som är överrepresenterade. Eller rättare sagt - en specifik grupp som är överrepresenterade, inte alla grupper som är det. Det är DET man är ute efter. Bara det och inget annat. Var inte så naiv att du tror något annat.

Själv ligger jag riktigt risigt till eftersom Y-namnen är kraftigt överrepresenterade i svensk brottsstatistik. Vi är väl den tidens råa förortsbarn. Ingen överklassadel döpte ju sina ungar till y-namn som Jonny, Bonny, Conny eller Ronny.

En del läser Lexbase och finner väldigt många namn även från vår bygd. Sådana är vi människor. Vi har det alla inom oss, men de flesta lyckas på något sätt tränga det tillbaka. Varför? Kanske det ordnade livet. Kanske den sociala kontrollen. Kanske något annat. Så döm ingen. Därmed inte sagt att man kan skylla på något om man begår kriminella gärningar. Man har alltid ett eget ansvar. Men att peka finger på andra som inte lyckades fullt ut är osmakligt.







Inga kommentarer: