12 juli 2018

Nedräkning

Nedräkningen till semestern har börjat. Det senaste arbetsåret innebar, utöver de offentliga tillställningarna, många föredrag ute på äldreboenden, pensionärsföreningar och träffpunkter. Därutöver är jag glad att den nya skriften om hembygdsföreningens museala byggnader hann bli färdig. Än finns den bara digitalt, men det är väl inte helt omöjligt att den kan komma ut i en pappersversion senare. 

Annars är det alla skolklasser jag minns bäst. Det är så tacksamt rent pedagogiskt att visa hur det kunde vara i äldre tider och jämföra med idag. Överhuvudtaget trivs jag bäst när jag konkret får jobba utifrån föreningens syfte att  ”värna om och väcka intresse för hembygdens nedärvda kultur- och naturvärden”. Jag fortsätter envist att hävda att kunskaper i historia ger viktiga perspektiv på nuet. Dessutom var historiens människor inte dumma som en del har fått för sig. Historien är en skattkammare som vi kan lära oerhört mycket av.



Dagens fynd var den här lilla tavlan som inköptes för 50 kr på Mönsterås sommarmarknad. Varför valde konstnären vattentornet och inte kyrkan? Svaret är enkelt. Tavlan är daterad 1963 och tre år innan stod vattentornet färdigt. Det var alltså ett relativt nytt landmärke i Mönsterås och därmed väckte det väl visst intresse.

Semestern blir som vanligt en kombination av att rensa, skapa och få nya intryck. När man hela tiden håller föredrag eller skriver så orkar man knappt ta in själv när man väl är ledig. Men som vanligt hoppas jag få uppleva Vanås och en del andra förunderliga platser även denna sommar. Och så ska jag skriva på den nya Mönsteråsdeckaren. Har haft svårt att fokusera, men ramverket håller. Så nu handlar det om formuleringarna. Jag lämnar inget åt slumpen. Det finns inte en chans att jag skulle skriva i ett slags spontant flöde och ge ut det bara för att framstå som konstnärlig och märkvärdig. Nej, mina deckare är komponerade och planerade in i minsta detalj. Trist? Nja, kanske det, men jag vill ha det så. Är man inte född med en given skrivartalang, så är det så man får jobba. Man blir i alla fall noggrann.

Danska Gangway håller på att göra comeback efter ett par årtionden i studiotystnad. Och tja...man verkar fortsätta med den mer lättviktiga hitmusiken, även om man gör det bättre än de flesta och med kvalitet.




Själv föredrar jag deras två första skivor som var betydligt fyndigare och även innehöll detta vemodiga mästerverk.


Inga kommentarer: