14 juli 2018

Utopiernas barn


Vi är alla barn av utopierna. Drömmen om det perfekta samhället. Det klasslösa samhället utan sociala orättvisor, eller det liberala samhället där alla får leva i maximal frihet. Oftast ligger det i framtiden. Men ibland tar det sig uttryck som en förlorad guldålder någonstans i historien - alltifrån paradiset till folkhemmet. Eller i Mönsterås - Viktor Lunds epok (eller Roland Åkessons epok). Oavsett så bär vi drömmen om det perfekta. De kristnas himmerike på jorden.

Så trots att Sverige i så gott som alla internationella undersökningar visar sig vara ett av världens bästa länder att leva i, så är det inte svårt att se allt som avviker från den utopiska bild man bär inom sig. Det kan handla om Kalmar läns totala avsaknad av fungerande BUP-verksamhet, brister på skolor och äldreboenden, integrationsproblem, spänningar mellan stad och landsbygd etc etc. 

Problemet är när man saknar både internationella och historiska perspektiv. Det är då svartmålningarna börjar. Men Sverige är inte i fritt fall. Sverige är trots avvikelserna från utopin ett av världens bästa länder, såväl internationellt som historiskt. Att jag sedan själv är född i fel tid och inte riktigt känner mig hemma i en modern tidsålder är ju mer ett personligt problem, inte ett samhällsproblem.

Inför höstens val väljer jag bort partierna med utopiska framtidsvisioner som tar avstamp i en nidbild av dagens Sverige. De som tror det blir bättre bara vi gör oss av med det ena eller det andra. 

Invandringen har varit en aktuell fråga under lång tid. Det är väl få forskare som inte menar att länder som har haft låg invandring är framtidens förlorare. Redan nu kan man notera att de inte har bättre välfärd, och i framtiden kommer vi att vara i stort behov av arbetskraft med en allt större andel äldre i befolkningen. Så man måste våga se förbi att flyktinginvandringen kan innebära en kostnad de första åren, ibland hela första generationen. Ser man det på längre sikt är den absolut nödvändig för vår välfärd. Om man nu tycker ekonomi är viktigt. Som om det inte räckte med humanitära skäl.



Inga kommentarer: