Vi är alla barn
av utopierna. Drömmen om det perfekta samhället. Det klasslösa samhället utan sociala orättvisor, eller det liberala samhället där alla får leva i maximal frihet. Oftast ligger det i framtiden. Men ibland tar det sig uttryck som en förlorad guldålder någonstans i historien - alltifrån paradiset till folkhemmet. Eller i Mönsterås - Viktor Lunds epok (eller Roland Åkessons epok). Oavsett så bär vi drömmen om det perfekta. De kristnas himmerike på jorden.
Så trots att Sverige i så gott
som alla internationella undersökningar visar sig vara ett av världens bästa
länder att leva i, så är det inte svårt att se allt som avviker från den
utopiska bild man bär inom sig. Det kan handla om Kalmar läns totala avsaknad
av fungerande BUP-verksamhet, brister på skolor och äldreboenden,
integrationsproblem, spänningar mellan stad och landsbygd etc etc.
Problemet är
när man saknar både internationella och historiska perspektiv. Det är då
svartmålningarna börjar. Men Sverige är inte i fritt fall. Sverige är trots
avvikelserna från utopin ett av världens bästa länder, såväl internationellt
som historiskt. Att jag sedan själv är född i fel tid och inte riktigt känner
mig hemma i en modern tidsålder är ju mer ett personligt problem, inte ett
samhällsproblem.
Inför höstens val väljer jag bort partierna med utopiska framtidsvisioner som tar avstamp i en nidbild av dagens Sverige. De som tror det blir bättre bara vi gör oss av med det ena eller det andra.
Invandringen har varit en aktuell fråga under lång tid. Det är väl få forskare som inte menar att länder som har haft låg invandring är framtidens förlorare. Redan nu kan man notera att de inte har bättre välfärd, och i framtiden kommer vi att vara i stort behov av arbetskraft med en allt större andel äldre i befolkningen. Så man måste våga se förbi att flyktinginvandringen kan innebära en kostnad de första åren, ibland hela första generationen. Ser man det på längre sikt är den absolut nödvändig för vår välfärd. Om man nu tycker ekonomi är viktigt. Som om det inte räckte med humanitära skäl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar