Mönsterås fick inte spelet att stämma

Mönsterås hade inte mycket att sätta emot ett välspelande Läckeby.

Jag tog bilen ner till Läckeby för att se hur Mönsterås skulle ta sig an Läckeby. Förra gången jag var här vann Mönsterås med 5-2. Men denna kväll hade man inte en chans. När domaren blåste av matchen hade Läckeby gjort sex mål och Mönsterås ett. Ungefär de siffror det brukade bli i tennis när Björn Borg mötte någon okänd spelare från Mongoliet. Ingen bra kväll helt enkelt och det kan finnas anledning att tona ner förväntningarna den här säsongen.

Annars var det Mönsterås som började piggast. Bland annat hade Milad ett bra skott som strök just utanför. Men efter 5 minuter tog Läckeby över mer och mer. De hade ett säkrare passningsspel och dominerade när de fick in bollen i straffområdet. Johan Leandersson i Läckeby styrde spelet lite som han ville.

Särskilt farliga var de på fasta situationer och det var på en sådan ledningsmålet kom. En väl slagen hörna landade så småningom i ribban, studsade ut och tog via en Mönsteråsspelare vägen in i mål.

Läckeby fortsatte mala på konsekvent, medan Mönsterås hade förtvivlat svårt att ta sig fram. Mönsterås försökte spela sig framåt med passningsspel och det tog gång på gång tvärstopp. Bollsäkerheten var för dålig. På konstgräs hade det kanske fungerat bättre. Men nu ledde det ingenstans och djupledsbollarna kom aldrig fram de få gånger man försökte slå sådana.

Innan halvleken var slut hann Läckeby göra både 2-0 och 3-0. Andra målet var ett nickmål och visade återigen hur sårbara vi är i de lägena. Det tredje målet tillkom efter hörna igen. Sårbarheten i straffområdet var påtaglig, särskilt då vi idag saknade vår långa mittback Hauge som annars brukar kunna nicka bort det mesta.

Det enda som skulle kunna rädda Mönsterås var en total scenförändring i andra halvlek. Och nog började Mönsterås med högre intensitet. Det dröjde bara en minut innan Valon Seferi snurrade runt i straffområdet och placerade in 1-3.

Där tändes ett litet hopp. Två mål på 44 minuter är ingen orealistisk uppgift. Men trots den förbättrade inställningen, så räckte det inte. Istället kunde Läckeby göra 4-1, återigen en nick där en spelare fick stå helt omarkerad, och sedan var det som om Mönsterås innerst inne förstod att det här inte skulle gå. När det var över hade Läckeby vunnit med 6-1.

Efter att nu har sett två matcher med Mönsterås så tonar jag ner de förväntningar jag hade inför säsongen. Det kan låta fegt, men det här laget behöver tid att spela ihop sig. Just nu är det otajmat. Ska man spela sig igenom fram till straffområdet så måste passningarna och rörligheten vara bättre. En förklaring kan givetvis vara att man nu lämnat konstgräset och gått över till naturgräs och gropiga torra vårplaner. Men det handlar också om något man kan träna och bli bättre på. Så länge passningarna inte sitter bättre, är det lika bra att chansa med långbollar. Då kommer man i alla fall fram till straffområdet och i bästa fall kan det ju hända något då.

Mönsterås behöver också omedelbart skaffa en reservmålvakt. Nuvarande målvakt offrar sig totalt i utrusningar och ligger och vrider sig i smärtor minst två gånger per match. Risken är att det bara är en tidsfråga innan han blir skadad och då måste vi ha någon. Dessutom är det bra med konkurrens. Fråga Stenfelt eller någon gammal målvaktsräv. Något måste göras.

Annars får man väl ta säsongen som den blir. En match i taget och ändå försöka ha kul och hitta lite spelglädje.

Läckeby vann rättvist och spelade bra fotboll. Vinsten var tydlig och enkel att förstå.

Vi ses!