Endast av nåd

För ett tag sedan hörde jag en domedagsprofetia där den så kallade profeten menade att Guds tålamod med den svenska synden och det svenska folket är slut. Jaha. Men det mest anmärkningsvärda var kanske att Gud hade avstått att straffa befolkningen för synderna eftersom en "föraktad liten skara" bad enträget till Gud.

Låt oss nu mycket kort se om det stämmer med sund kristen lära. Skonar Gud en syndande befolkning för att några få ber? Det raka svaret är nej. Varför straffar då Gud inte befolkningen? Det lika raka svaret är att det beror på att Jesus dog för våra synder på korset och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull. 

Att Gud inte straffar mig och andra mer eller mindre misslyckade existenser beror alltså inte på att en liten kristen elit ber till Gud, utan enbart på Jesus och hans försoningsverk. Ytterst sett Guds nåd och kärlek.

I Sverige är vi extremt genomsyrade av tanken att något ska förtjänas. I politiken kallas det för "arbetslinjen". Du arbetar för att förtjäna din lön. Du har arbetat ett helt liv och så kommer pensionen just pga detta. Men så fungerar det inte i Guds rike. Där får du inget av förtjänst, utan enbart av nåd. Så därför kan du tycka att jag är precis hur dum, misslyckad, knäpp och karaktärslös du vill. Det är helt ok. Men inför Gud har det ingen som helst betydelse. Jesus bar allt det och alla andra av mina misslyckanden på korset. Och nej det betyder inte att jag tar lätt på synden. Vi ser dess hemska konsekvenser varje dag. Men när det gäller frälsningen och Guds tålamod så beror det inte på andras förbön utan enbart på Jesus.