Fredagsjakten

Sommaren är absolut inte slut, vilket en del hojtar om. Tyvärr pågår den minst augusti ut, och ofta långt in i september. Hur som helst kan man kanske summera nyhetssommaren så här långt.

Den har nämligen med all önskvärd tydlighet varit bisarr. Kvällsmedia har valt att fokusera på ett skitslagsmål mellan en småkriminell provokatör och en för mig helt okänd rappare, Hanif Balis senaste ytterst medvetna provokation (en snubbe som bara för 15 år sedan skulle ha varit helt marginaliserad i sitt parti eller utesluten, men som media nu ger just den uppmärksamhet han söker) och en lättklädd kvinna som inte fick stiga på en buss för att hon tydligen var klädd som från en hyfsat anständig herrtidning light från 50-talet (däremot inte en enda artikel om de män som blir utvisade från affärer för att de driver runt i bar överkropp, en policy som iofs alla affärer borde tillämpa. Det är ytterst äckligt när svettiga gubbar driver runt halvnakna i mataffärer och man tvingas insupa denna sura svettodör tillsammans med de nygrillade kycklingarna vid charken, eller åse en svettdroppe som landar på mina golden delicious-äpplen)

Ibland har jag skrivit om författare från Mönsterås. Nu har jag hittat en till - Erik Norlander, född 1920 i Mönsterås, död 1974 i Stockholm. Han var journalist men skrev också romaner och filmmanus. Var även flygfotograf under kriget, agiterande folkpartist och redaktör för bl.a VeckoJournalen och Stockholmstidningen. Hans pappa John Norlander flyttade in till Mönsterås 1901 och avled där 1959. Arbetade som det verkar som lokomotivförare. Mamman Emelie Petersdotter kom från Århult i Ålems socken. De böcker jag har köpt är Keri, Den onda cirkeln, Ett barn försvinner, Clown för liten publik och Inled oss icke i frestelse. Vill ni se en liten bild på honom så följ länken.

Erik Norlanders ungdomsroman från 1961, Bonniers förlag.

Tog en runda till Shalom och fyndade en tavla med ett av barndomens viktigaste hus i fokus, det gamla tingshuset som från 1974 var bibliotek. Där var jag ofta och lånade böcker och lyssnade på skivor jag inte hade hemma. Sedan jobbade jag där från 2002 som vikarie ett antal år och stortrivdes. Tavlan gjord av Cecilia Svensson 1980. Av bilarna att döma bör hon ha utgått från ett äldre vykort eller fotografi.

Att ministrarna i den svenska regeringen har en sällsynt låg utbildningsgrad har redan tidigare noterats av olika media, och det är allvarligt. Finns ytterst få länder på jordklotet som skulle anse det vara acceptabelt. Det handlar inte om titelsjuka eller snobberi. Det handlar om kompetens och medvetenhet om forskningens och vetenskapens villkor för ett lands välstånd såväl materiellt som kulturellt.

Nå´t ska man ju göra på raster och lediga stunder. Idag gör jag tester och vi får väl se om jag lyckats bli något före midnatt. Asperger hade jag tydligen inte. Alkoholtestet jag gjorde tidigare visade att jag inte låg i riskzonen, även om de verkade tycka att jag inte skulle dricka hela veckoransonen på fredag, utan sprida ut det över veckan, men hur i helsike skulle det se ut att gå omkring och smutta på små fingerborgar med vin varje dag. Vill inte lägga mig till med några kontinentala vinvanor. Jakten på en diagnos går vidare.