Ingen bra bild, men den visar en del av Mönsteråsoffensiven i andra halvlek, och så 4-3 på matchtavlan. |
Mönsterås mot Rockneby brukar alltid bli jämna nervdallrande
matcher. Ikväll stod mycket på spel. Segrande lag skulle avsevärt stärka sina
chanser att ta en av kvalplatserna till division 5. Och det blev en sådan där
match man inte lär glömma i första taget. Mönsterås hade det mesta emot sig och
fick inget gratis, så ikväll fick man förlita sig enbart på sig själva.
Mönsterås började matchen klart piggast, medan Rockneby
genast markerade med sin fysik. Hemmalaget fick alltså några frisparkar med sig
i början, men sedan var det slut med hjälp från det hållet.
Mönsterås snabba, rörliga anfallsspel gav utdelning redan
efter åtta minuter. En fin boll ut på vänsterkanten, en dribbling av Amed Akyol följt av
inspel i straffområdet där Adnan Smajic placerade in bollen i nät. Underbart vackert
klapp-klapp-spel och 1-0.
Bara fem minuter senare fick Rockneby en hörna som de
utnyttjade på bästa sätt. Bollen ramlade ner på en bred tvåmeterskille som till
och med är längre än Hauge. Via hans panna var det reducerat.
Sju minuter senare fick samma kille, som visade sig heta
Danijel Lukic, bollen i en fin framspelning i straffområdet och kunde enkelt placera in 2-1 för
sitt Rockneby.
Rockneby hade nu jämnat ut spelet och med sin tyngd vägde
Mönsteråsarna ibland lite lätt även om de kämpade bra och vann en hel del
närkamper genom snabbhet och teknik. Mönsterås hade några bra försök att spela
sig igenom och ett par frisparkar i bra läge, men lyckades inte få in någon kvittering i första halvlek.
Mönsterås rivstartade andra halvlek i ett högt tempo och det
dröjde inte länge förrän Sabbah Mustafai slet sig loss i straffområdet.
Rockneby lyckades dock stoppa honom genom en klockren sko över hans vrist. Ena
domaren stod 90 meter bort och den andra 20 meter ifrån. En av dem borde nog ha
sett vad som hände. Länge sedan jag såg en så solklar straff.
Mönsterås fortsatte att utmana med sina ultrasnabba spelare
Sabbah Mustafai och Amed Akyol. De var strålande ikväll. Ofta med Milad Eliassi som dirigent.
Några minuter senare stack Rockneby upp i ett anfall och fick
en straff. Domaren stod bara tre meter ifrån och då är det ju lättare att
peka på straffpunkten. Straffen sattes säkert i mål och 3-1 till Rockneby var
ett faktum. Det betydde också hattrick av Danijel Lukic.
I det läget brukar jag känna en viss uppgivenhet, men nu skrev jag på Twitter att "Inget är kört än. Mönsterås är snabbare". Jag borde ha skrivit hungrigare också.
Några minuter senare gick Sabbah ännu en gång omkull i straffområdet.
Inte lika solklar straff denna gång, men en tackling som kan ha haft en armbåge i sig. Men ikväll fick vi inget gratis.
Domarmotgångarna förefaller ha tänt Mönsterås ännu mer. Bara för något år sedan hade man börjat tjafsa över gränsen, men nu omvandlade man det till energi på planen istället. Sedan vet vi ju alla att Mönsterås aldrig får tjafsa. Vi förväntas sakna känslor.
Mönsterås satte nu igång en ursinnig offensiv som jag sällan
sett maken till. Rockneby försvarade sig bra, men kunde till slut inte stå
emot. Med 25 minuter kvar av matchen nickade Adnan in reduceringen 2-3.
Matchen fick nu en nerv som gick att ta på. Mönsterås
fortsatte att gå framåt i våg efter våg. Bollen gick ut till Tobbe på
vänsterkanten. Han kom i ett bra inläggsläge, men misslyckades, får man ärligt säga, fatalt med
detta, varvid bollen istället omvandlades till en av de vackraste lobbar som
beskådats på IP. Bollens underliga bana avslutades någonstans bortåt högra
krysset. Mönsterås hade kommit i fatt. 3-3.
Hemmalaget var inte nöjda med en poäng utan gick för seger.
Och med 13 minuter kvar kom så det sanslösa ledningsmålet. 4-3 på nick av Milad Eliassi och en mäktig vändning var ett faktum.
De sista minuterna var ytterst nervösa och Andreas
Hauge tvingades till några klassiska patenterade brytningar. Men Mönsterås stod
emot och kunde bärga tre oerhört viktiga poäng.
Nej, det här var ingen mirakelvändning. Man ska inte
förminska något till mirakel när det beror på spelarna och tränarna. Bakom vändningen
låg ingenting annat än en sjuhelsikes lagmoral och jäkligt bra spel. Det här
var en match som sent ska glömmas. En grym kollektiv laginsats där rörligheten
inom laget och farten på kanterna var en av de viktiga faktorerna bakom segern.
Givetvis tungt för Rockneby att tappa en ganska klar
ledning, men laget är fysiskt och svårt att möta och tillhör ett av de lag i den
här serien som troligen skulle klara sig bra i femman.
Kampen om kvalplatserna ser ut att bli en nagelbitare. Om Mönsterås vinner sina återstående matcher har man definitivt chansen. Ikväll visade man att man vill vara med där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar