evelyne når nya höjder

Mönsteråsbandet evelyne har på ett par år etablerat sig som Mönsterås mest intressanta band. Med sin nya sexspårs-EP ”Du eller aldrig” når man nya höjder och känslan är att bandet snart borde nå utanför den regionala scenen.

evelyne har en otvetydig känsla för hur man skriver bra låtar med dynamiska arrangemang. I varje låt finns en kvalitet som letar sig in i hjärnan utan att det blir banalt. Lägg därtill texter som har poetiska värden fria för tolkningar. Och det här är inget slarvigt garageband, tvärtom är musikerna genuint duktiga. Lyssna bara på de fantastiska gitarrerna som är både riviga och eleganta på ett mycket tilltalande sätt. Klass! I många låtar har man också vågat släppa fram Alfred Ekwalls röst lite längre fram i mixen än tidigare och det tror jag är rätt för då kommer texterna fram tydligare och det går mer under huden.

Synd att svenska radiokanaler är så likriktade, annars borde flera av låtarna här kunna få speltid. Ja, det är på den höga nivån bandet är. Sanningen är att man är bättre än merparten av det skräp som vi tvingas uthärda i P4 varje dag.

All musik tillkommer i ett sammanhang. Det kan handla om såväl privata omständigheter som musik man blivit influerad av under årens lopp. Journalister gör självklart jämförelser med Kent och bandet är också öppna med den referensen, utan att skämmas. Personligen tycker jag den jämförelsen börjar bli lite tröttsam. För en gammal indienörd som mig är evelyne betydligt intressantare än Kent och man ska inte förminska sig själv. Att Alfred råkar ha en röst som ligger nära Jocke Bergs kan han ju inte riktigt rå för.

Om vi nu ska prata influenser så hör jag många fler. Bandet kanske inte alls har lyssnat på dessa band och artister, utan påverkan kan mycket väl vara indirekt. Så fungerar det ofta inom musiken.

I och med att bandet sjunger på svenska ställer man sig i en svensk rocktradition med (förutom Kent) tidigare föregångare som Ebba Grön, Reeperbahn, Freda, Magnus Johansson och många andra. De dynamiska arrangemangen är definitivt inte bara en ”Kentgrej”. När jag hör evelyne går mina tankar till band som Dinosaur Junior även om evelynes gitarrer inte är lika skitigt aggressiva. Tvärtom finns här läckra gitarrslingor och riff som hade passat på vilken Smithsplatta som helst. Och så lite Sator i de mest rockiga numren. Sonic Youth kan också nämnas. Men på det stora hela tycker jag evelyne har en alldeles egen själ.

Har jag då ingen kritik att komma med? Måste man ha det? Ok, det blir nästan på gränsen till allsång i sista låten (som annars är en fin ballad), men det gör inte så mycket. Det ska ju funka live också och då kan man väl få bjuda på ett sådant moment (sista låten innan alla går hem). För att summera – evelyne står starkt på egna ben. Nya EP-n innehåller sex utmärkta låtar utan ett enda utfyllnadsspår. Genuin svensk rock när den är som bäst.

evelyne består av Alfred Ekwall, Jacob Gustafsson, William Ekwall, Fredrik Jonsson och Kalle Ahlqvist.

Skivan återfinns på Spotify och Youtube. Men om man kan köpa den så gör det.